9.17.2015

ROOTS & WINGS











det här stockholms-porträttet av oss, får mig att tänka på diane arbus's ord
lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.
så klart finns där en hel värld av ord och tankar mellan linneveck och hud,
men mer faktiskt finns där ännu ett liv, ett som hittills inte går att se.
som göms under just linneveck och hud. under en svart hatt och bakom vila.
syns inte då, eller där. men finns sannerligen. bara inte fångad.

men så i helgen kom familjen och födelsedags-överraskade.
plötsligt sitter de bara där, på favorit caféet. och det tar någon minut
att ens sjunka in, att de är här. de mest bekanta, - på en plats de aldrig är. 
världarna kolliderar mjukt medan vi dricker afternoon tea,
stryker varandra över kinderna, gör upp middagsplaner för kvällen,
- & konstaterar att magen växt ordentligt sedan vi sågs sist. 
nu 23 veckor gamla fjärilsvingar på utväxt där inne.

och tillsammans fotograferar vi lite. lillasyster lyfter kameran och där,
ännu ett liv, med i fotografier. så mycket det nu går att fångas så på bild,
när man inte kommit till världen än, utan bara dansar med tunga,
men ofärdiga, fjärilsvingar på sin mama's insida.









dagarna går alldeles för fort så klart, men är till bredden fyllda 
av allt det som är så viktigt. att bara få vara. tillsammans.
spela kort vid vårt köksbord. äta glass i solen. gå längs havet.
beundra husen. njuta av att sitta uppflugen på höga
barstolar ostronbaren med några av de finaste jag vet nära, nära. 
höra bella's upprepade, - & nog mest för att lugna sig själv
polisen kommer att komma, honey, - de kommer och så skriker de
honey! honey! vi ska hjälpa Dig! sen plockar de ut bebbussen 
och det ä r ingen fara, honey, för bella ä r här.’

(och det är hon ju. även om det kan bli attans svårt att
vare sig springa eller plocka ut bebbussar i moster honey's
alltför stora skor..)








och det är ingen fara. även om tårarna rinner redan när jag vaknar 
måndagen och vet att de ska vinkas av igen. att vi har en frukost kvar innan.
m viskar n u är vi här. n u har vi varandra. det är det bästa av allt. 
och så är det. det är ingen fara. för bella är här. de är alla här.
och även om synen är dimmig av tårar igen sedan, när jag går längs
havet i regnet, ensam efter att ha sett deras taxi försvinna runt hörnet, 
så ler jag, så att dem jag möter i regnrockar och
under paraplyn, - ler tillbaka.

jag känner mig hemma här, slår det mig.
hemma vid ett helt annat hav. och jag tänker att jag klarar att
leva såhär på avstånd för allt det jag fått som barn,
för det de fortfarande, varenda en, ger mig.
både rötter och vingar.









 med kärlek,


h

image n°1 | baby sister e shoots us and i edit
image n°2 | same procedure here - lucky me to have a sister
with an ever developing photography eye |
shell necklace i bought on bali is available at love warriors
image n°3 | bella in aunt honey's shoes
image n°4 | e shoots us and i edit - bella's look says
all about the wonder that is a new person to be
image n°5 | bella with long exposure light ’wings’
in mama & papa's garden last summer
thank you | family - old and new for making my 37th
birthday the most beautiful i’ve ever had
and for truly giving me both roots & wings
© hannah lemholt photography




//






that first stockholm-portrait of us, makes me think of diane arbus's words
lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.
certainly there's a whole world of words and thoughts between the linen folds and skin,
but more factually there is also another life, one which so far can not be seen.
one hidden under just that; linen folds and skin. under a black hat and behind repose.
not on show there and then. but certainly there. just not captured.

but as this weekend came, so did my family, on a birthday-surprise.
suddenly they were just there, sitting at my favourite cafe.
and it takes about a minute to even sink in, that they're here.
those most familiar - in a place they never.. are.
worlds collide softly while we drink afternoon tea,
stroke each others cheeks, make dinner plans for the evening,
- & note that the bump has grown considerably since we last met.
now 23 week old butterfly wings evolving in there.

and together we shoot a little. baby sister e raises the camera and there,
another life, in photographs. as much so as one can be captured in a photograph,
when one is yet to come into the world,
but rather is just dancing with heavy, - as yet incomplete,
butterfly wings, on ones mama's inside.




as expected, the days go by way too fast, but is filled to the brim
with all of that which is so important. just to be. together.
playing cards at our kitchen table. having ice cream in the sun.
walking along the sea front. admiring the houses.
enjoying sitting perched on high barstools in the oyster bar
with some of the most beautiful people i know, near, near.
hearing bella's repeated, - & probably mostly to calm herself
‘the police will come, honey, - they will !
and they'll call out honey! honey! we'll help you!
then they pick the beybee out
and it's all right, honey, - bella is here.’




and it is all right. even if the tears flow warm even as i'm just
waking up on the monday morning, knowing they'll have
to be seen off again. knowing we have one breakfast left. m whispers
we’re all here n o w. we all have each other n o w. that's the best part.

and it is. it's all right. bella is here. they're all here.
and even if my vision is blurred by tears again, when i walk
along the sea front in heavy rain later,
alone after seeing their taxi disappear around the corner, i smile.
so much so that those i meet, in raincoats and
under umbrellas, - smile back.

i feel at home here, is the feeling that strikes me.
at home by a totally different sea. and i think that i can handle
living like this; at a distance only for all that i received as a child,
for what they still and always, every single one of them,
gives me. both roots and wings.



with love,

h








61 kommentarer:

  1. Åhh Hanna, jag är såååå glad för din/er skull!! Grattis!
    Såå mysigt med en liten en i magen...sist hade jag två och dom är nu
    10 år...tänk när jag hade båda på mitt bröst varje natt...det var bara så de kunde sova...
    på mig, nära varandra.
    Önskar dig/er all lycka!

    Stor varm kram/ Malin

    SvaraRadera
    Svar



    1. stort TACK, fina Du..!

      .. och var det Dig (eller någon annan i den fullkomliga
      kärleks-våg som sköljde över mig på instagram igår)
      jag skrev till att jag, eller vi båda faktiskt, hade för oss
      ett tag i början att det var tvillingar.. då det finns i båda
      familjerna och.. ja, man tror ju att man ’vet’ saker.. *ler*
      nöjd & glad & tacksam för det e n a hjärta som slår starkt
      där inne.. men wow, vilken grej det är med tvillingar, tänkt
      mer på det nu, i och med magen.. det måste både vara
      dubbelt magiskt och också extra svårt ibland.. hejja Dig!!
      .. och det låter otroligt vackert; att de behövde vara nära,
      Dig & varandra, - så fint det sitter i sedan tiden där inne..

      jag hoppas att Du och de Dina får en underbar höst..!

      stor kram tillbaka till Dig,
      - & tack än en gång..

      hannah


      Radera
  2. Hannah, varm kram och ett grattis från hela mitt hjärta!!! Så lycklig för din skull när jag läser detta!!! Petra Sandgren

    SvaraRadera
    Svar


    1. finaste petra,

      stort, stort & innerligt tack..!

      ja, tänk.. precis såhär var det meningen att det skulle bli.
      kanske hela tiden.. nu passar varenda pusselbit, till och med
      dem som skaver aningen (som att vara borta från familj och vänner),
      - det är märkligt det där.. med livet.. hur det vackraste och bästa
      av allt också gör lite ont, men att man ändå vet, bortom det,
      när det är r ä t t ..!

      jag hoppas att Du och Dina älskade mår riktigt bra,
      - & att livet känns alldeles sådär rätt för Dig med.
      jag kan se Dina ögon, - & det speciella léende Du har,
      det varma som går ända upp till just ögonen nu när
      jag skriver till Dig. fina människa.

      varm kram till Dig,
      - & än en gång; stort & innerligt tack..!

      h


      Radera
  3. Varmt grattis! Man behöver inte vara synsk för att räkna ut att det blir ett vackert och välfotograferat barn, rik på kulturer men ändå trygg...Roots and wings, del två. Kram!

    SvaraRadera
    Svar


    1. stort TACK, johanna..!

      ha! :) jag hoppas faktiskt att jag b l i r bra på
      att 'dokumentera' detta lilla liv, jag är verkligen
      ett ’skomakarens barn’ när det kommer till det..
      det närmaste, det jag njuter av allra mest, - är jag
      hopplös på att fånga på bild. då är jag b a r a där.
      men lite skärpning får det allt bli.. vi har relativt lite
      fotografier från när vi är riktigt små själva, - & det
      har jag kunnat sakna.

      .. så tack för Din fina påminnelse.. jag ska ta mig i
      kragen och verkligen försöka bli bra på det där jag
      drömmer om; att skriva ut & framkalla mer fotografier
      och samla dem i vacker ask, eller ett stort album..

      .. tack också för Dina enormt fina ord ..'rik på kulturer
      men ändå trygg'.. precis så hoppas jag.. precis så vill
      jag ge.. och 'roots and wings del två' .. d e t är rörande
      så att det förslår..! TACK..!

      varm kram,

      hannah


      Radera
    2. Haha, jag vet precis! Min pappa var också fotograf...:) Nåja, NÅGRA kort finns det allt, men mängden motsvarar inte antalet kameror i huset om man säger så. ;)

      Det hjälps inte, kort man kan ta på är nog så viktiga. De ser sköra ut men är ändå så mycket hållbarare än våra digitala diton. Tänker mig redan några av Dina fantastiska svartvita med en liten baby på, oj oj...Hen kommer att tacka Dig senare! :)

      Allt gott och mycket glädje fortsättningsvis,
      J.

      Radera


    3. är det så ? vad underbart ändå.. att han var det..
      *hahaha* känner igen även det.. vet ingen som köper
      lika mycket gamla telefoner som min pappa, - men
      som konsekvent a l d r i g svarar i telefon när det
      ringer (?!).. *hahaha* gud..

      precis.. det är ju precis så.. det är alltjämt något
      helt annat, - & något alldeles visst, att kunna stryka
      över ett ansikte med fingret, eller sätta upp dem
      tillsammans och nära, där man kan se dem utan att
      knappt tänka på det.. hos en.. det är fint..!

      tack.. blir väldigt rörd och glad över Dina ord..!
      de betyder en hel massa.

      detsamma önskar jag Dig,

      hannah


      Radera
    4. :)...Tack för anekdoten om Din pappa också, den fick mig att le stort. Pappor - gotta love 'em, med alla deras "idéer"...:) Hihi!

      Tror nog att lusten att fotografera barnet kommer av sig självt, vet Du.

      Sköt om Dig och må så gott, x 2!

      Radera


    5. *haha* ja, de är one of a kind, säkert varenda en..
      tycker mig [så klart ! ;) :)]särdeles färst vid min, som var hemma-
      pappa med mig, medan mamma läste klart sin
      utbildning.. :)

      tror Du det? :) jag tror Du har rätt, om lusten,
      mer min slarvhjärna, tidsoptimism & fullkomligt-
      i-stunden-på-gott-och-ont-persona som är tveksam.. ;)
      men jag litar på Dig..! :)

      stort tack, än en gång,
      - & varm kram,

      hannah


      Radera
    6. Ja, det blir nog bra! :)
      Det där med att vara i stunden. Ta vara på det! Känns som om nästan ingen ÄR det nuförtiden. Skärmar och sociala medier, Du vet. Såg ett citat nyss, "Planning on going anywhere exciting this weekend to stare down at your phone?" och jag tycker det stämmer så bra...funderar mycket på det själv fast jag kanske inte är så hooked som många yngre verkar vara. Men att vara i ögonblicket; ja, det är nog också bättre än att tvunget få den där bilden...undrar om inte många barn känner sig rätt åsidosatta när föräldrarna säger "vänta lite, jag ska bara..." och pillar vidare på telefonen. Så ja, nu vet jag inte vad som är bäst (ler...) men det blir nog bra hursomhelst!
      Har en känsla av att Du är ganska samlad, ganska kopplad till Dina egna känslor och tankar, inte så splittrad - är det kanske så? :)
      (Tror jag ska ta en avvänjningskur eller nå't...:))

      Kram,
      Joanna

      Radera



    7. tack.. ja, men det är nog faktiskt ett av mina drag / sätt
      som jag ä r rädd om och glad över, att jag funkar så, överlag..
      finns ju också en anledning att människor känner sig sedda och
      lyssnade på då, - för att man är helt närvarande.
      jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
      jag använder själv min mobil enormt mycket mer än förr, pga jobb
      och att en del sociala medier är en d e l av arbetet, - & det är luddigt ibland.
      det finns också tillfällen, som när vi reser i team,
      där vi ’gör undan med den stunden’ även över ett glas vin eller en kaffe,
      tillsammans, för att alla behöver kolla av / höra av sig / svara på mail etc,
      men då är det mer underförstått & framförallt samma för alla,
      nästan som en del av arbetsdagen.
      däremot kan jag själv bli rätt sårad ibland.. (eller sårad.. det blir mer t o m t )
      om man är just med få människor, - man har gjort en grej av att gå på café
      eller vad som; för att s e s.. och finner sig plötsligt sittande i tystnad och tittande
      på människor, - & känna sig rätt, ja men ensam, medan den / de andra sitter
      konstant med ansiktet i sina mobiler under i stort sett hela stunden. framförallt
      helt omedvetna om vad som pågår runt omkring dem.

      jag är glad att jag är den som glömmer mobilen hemma en hel dag
      när vi gör något annat, - att jag o f t a får leta efter den,
      - & att det, framförallt, inte stressar mig ett dugg, att i n t e ha den alls.
      om jag måste välja.. *ler*
      balans, som allt annat, är väl att eftersträva.. hum..
      men ja, just i fråga om barn är det något jag tänker väldigt mycket på.
      det här att se ständigt, som Du skriver; de upptagna föräldrarna.
      det ser man ju dagligen, tycker jag..
      ett litet barn i en vagn, vänd bort från föräldern; tar in 'hela världen'
      för sig själv, i tystnad, och där går föräldern helt i sin egen andra; mobil-värld,
      simultant med att den kör vagnen. det reagerar jag på i stort sett varje dag.
      det kan i vissa fall så klart vara undantag, - & bara små stunder,
      jag dömer inte det så, - men i det stora hela är det ju bara att konstatera att
      det är totalt annorlunda nu än för bara 5 eller åtminstone 10 år sedan..
      (min bästa vän är den som får konstiga blickar, där hon sitter med sin
      pojke nere i sandlådan och bygger, - från de tre föräldrarna begravda
      i vars en mobil, på rad på bänken, medan deras barn leker. det säger ju n å g o t.)
      och sedan undrar samma föräldrar varför de måste tjata om att barnen
      inte ska vara på sina mobiler / i-pad's hela tiden.. alldeles säkert lätt för mig
      att säga nu, men jag ska göra mitt allra bästa, för att vara närvarande själv,
      - & för att lära mitt barn att så kan man o c k s å leva och vara.

      tack för stunden, mycket att fundera på där.. *ler*

      jag vet inte om jag är samlad.. *ler* jo, men jag har nog fötterna,
      rötterna, verkligen där jag ä r för tillfället och närvarande i stunderna
      överlag, sedan är jag en drömmare på många vis. men kanske är
      nyckeln mer, - & just det där, som Du skriver; att vara kopplad till
      sina egna känslor. d e t är jag. (jag har en mamma som var / är barnpsykolog
      [och kbt-terapeut etc idag], som, när vi var ledsna eller grät, frågade,

      v a r f ö r är Du ledsen, hannah ? Du behöver inte svara mig alls,
      men det är bra om Du själv vet..

      då kunde man ju tycka att 'men, morr, jag är ju bara ledsen!' .. *ler*
      men s å mycket jag fått med mig i just det, förstått senare, vikten av
      att vara just, nära, - & uppkopplad snarare till sig själv.. *ler*

      spännande tankar .. tack än en gång för Ditt ’sällskap’ i dem..

      varm kram,

      hannah



      Radera
    8. Tack för fina tankar, igen! Låter som om Du funderat mycket på det där; det gör mig glad. Har inte barn själv men ser också de där barnen och föräldrarna runt mig hela tiden och undrar...just samma sak¨; hur månne det känns att I N T E vara viktigast för mamma och pappa, i stunden. Gör mig så ledsen att tänka på.
      Det funkar fint om man i vänkretsen har någon slags oskriven regel, då visar man ju ändå respekt. Men jag är tacksam för att vår vänkrets ändå är sån att ingen tar upp mobilen på middagen. (Jag är ett par år äldre än dig så någon generationsfråga är det inte, kanske bara hur det råkat sig...?)

      Jag funderar allt mer på hur också kreativiteten lider om vi inte är "här", i stunden. Det där med att fundera på v a r f ö r vi känner något, som Din mamma så fint lärde er, det kräver ju att man stannar upp, l å t e r sig själv känna efter...och där är väl också all kreativitets kärna, att man är hemma i sig själv, vet hur man mår? För det öser man ju ur, tänker jag. När folk runt omkring blir alltmer hispiga och splittrade vill jag bara gå åt andra hållet, just som Du glatt glömma mobilen och kanske istället plocka fram skrivbok och penna...som jag numera alltid har i väskan. Bara tanken får mig att le stort, faktiskt!

      Tänkande, kännande och drömmande människor mår nog allra allra bäst, vet du. Stor kram!!

      Radera
    9. dito ! :)

      ja.. de här tankarna har jag haft med mig under flera år nu,
      - & de har bara skiftat l i t e i ton under den tiden, grundfärgen är kvar;
      just grundtron att vi alla har ett enormt behov av att både v a r a,
      - & vara omgiven av; närvarande människor. det är så grundläggande egentligen ju..

      det är både lite sorgligt, men spännande inuti just de här tankarna,
      att även min mamma, som ju jobbar med bl.a kbt-terapi, säger att
      idag kommer människor och har å n g e s t över sociala medier,
      det är något av det som det pratas m e s t om.. hur folk behandlar
      varandra på ett sätt 'där' som de antagligen a l d r i g hade ute i verkliga livet
      (bara d e n biten är så anmärkninsgvärd, tycker jag..!)
      hur det där att vara aktiv på så många arenor stressar livet ur dem,
      hur misslyckade de känner sig i ljusskenet av andra från datorn / i pad'en / mobilen;
      alla de 'lyckade liven'.. just det är något det pratas mer om i dag i alla fall,
      i reportage, i podcasts etc hör man ju mer i dag om det här att det är ju självklart bara
      skärvor av liv, de allra vackraste oftast.. att det är mer en given grej idag,
      att det v e t folk, men jag tror inte att alla nödvändigtvis har det.. mm, filtret.. *ler*
      och dem kan det nog ta rätt djupt ner i mörker, - att jämföra sig med andra på det viset
      är ju i stort sett alltid en rot till ont, tänker jag, ä n d å och redan som det är.
      att då bli matad (eller mata sig?) med det ständigt, OM man inte vet skillnaden eller har
      självkännedomen, - & kärleken till sig själv.. det är tungt säkert.

      .. och nä, det är nog inte h e l t en generationsfråga.. eller jag vet ju bara vad jag
      känner & står för, men.. kan också tänka på min gamla latin-professor
      (ja, han var, - både i utbildning och.. 'aura' - en p r o f e s s o r verkligen)
      som a l l t i d tjatade på oss att
      ’pendeln svänger alltid [och så svängde han sakta med armarna, i stora svepande rörelser]
      helt från ena sidan till andra med oss människor'
      .. kanske blir det så med nästa generation, - snarare en reaktion & en mot-rörelse,
      kanske blir de så vana att folk i stort sett har sina mobiler som en tredje hand,
      - att de tröttnar på just det och pendlar i helt motsatt riktning.. *ler* ..
      trenden blir att inte vara uppkopplad så mycket, - & mer just närvarande..
      kanske.. kanske kan det bli så..

      .. har inte tänkt på att just min kreativitet också den kanske stammar ur just
      det där i uppväxten.. tack, - det är en fin tanke.. och Du har nog absolut rätt..
      jag vet ju att j a g öser ur det, som Du skriver.. absolut håller jag med Dig om
      att kreativitet överlag k r ä v e r närvaro.

      .. roligt att Du säger också, det jag köpt allra mest av på sista tiden är
      olika slags skrivböcker och pennor (visserligen en livslång passion, ska erkännas;
      redan som barn var mina favoritbutiker just pappers-butiker, - & helst de där med
      handgjorda bomulls, - & linnepapper i regnbågens alla färger högt upp längs hyllor på väggarna,
      böcker, pennor och .. en alldeles viss doft.
      åh, jag blir lycklig i magen bara jag tänker på det nu!)
      och senast i helgen förlorade jag, - & vi oss, en halv dag på 'waterstones',
      där man ju dessutom kan dricka en te eller kaffe medan man bläddrar och förlorar sig
      (hur lycklig får man bl i ?!) .. där log jag över en mamma som satt med en liten pojke
      över te & juice, böcker och pennor i en korg att betala för senare,
      - & målarbok framme som de satt och fyllde i; alldeles uppslukade tillsammans
      och viskande till varandra. magi just där. sedan köpte jag just böcker och pennor, igen,
      att lägga i ett paket som ska ut och resa just idag. det sprider sig, goding, - det tar sig..! *ler*

      d e t tror jag också, - & tänker ofta på, när det känns motigt, som det sagts så klokt att
      "it’s both a blessing and a curse to feel everything so very deeply" .. just att tänkande,
      kännande, - & drömmande människor mår nog rätt bra ändå.. *ler* jag vet att jag skulle
      inte vilja ha m i n inre värld på något annat vis..

      stor kram till Dig !


      hannah



      Radera
    10. Ja...och ja. Jag har också haft det där med mig alltid, skrivandet och kärleken till allt som hör till det (och andra konstarter också för den delen). Men vet Du, jag har en återkommande dröm om att jag besöker den där paradis-pappersbutiken som har ALLT, och i drömmen går jag bara omkring och rör vid allt, väljer och känner mig så vansinnigt lycklig!! :) Den där drömmen är som en gåva, varje gång. Vet inte om min butik finns på riktigt, men i New Delhi hittade jag en som kom väldigt, väldigt nära. Bara handgjort papper, i hundratals olika skepnader som jag aldrig ens sett i Europa. Ville köpa allt men det gick ju inte...!
      Waterstones är fint, dem tycker jag mycket om. Lyckliga Du som har en nära. :)

      Jo, jag tror du har rätt! Och Din professor också, därigenom. Det blir en pendelrörelse. Hörde att handskrivna brev är på väg tillbaka också...och själv köpte jag en reservoarpenna för ett tag sedan. Må revolutionen komma! ;)

      Kanske Du någon gång skriver lite om det där på bloggen? On Creativity Vol. III? :) Jag frågade just för att jag var, och är, nyfiken på hur andra kreativa människor tänker om det där med splittringen som finns nu, och vad de har för strategier för att beskydda sin skaparkraft; hålla den ren om man sager så.

      Skrämmande det där som Din mamma nu möter hos så manga. Så hemskt att det för vissa blivit ännu en kanal för att må dåligt. Alla har inte filtret som Du säger, men jag tror nog att vi alla är lite sårbara, åtminstone stundvis, för de där jämförelserna. Och jag får ibland avsmak för själva delandet också, att det talas och delas så mycket men kanske inte alltid med eftertanke...och man rusar så lätt förbi det fina som någon har plockat fram ur sitt inre. Det mest värdefulla.
      Ja. så mycket intressant; T A C K för diskussionen och alla tankar det väcker! För mig har Du alltid representerat det vackert eftertänksamma och det märks att Du är hemma i Dig själv. Glad att Du tar vara på det.

      Varma kramar,
      Joanna

      Radera


    11. nu måste jag ju svara igen.. :)

      åh! vilken dröm.. på riktigt, - vilken DRÖM..! *ler*
      och den där butiken i new delhi låter ju onekligen som att
      den kommer oerhört nära..! wow.. jag vill nästan hoppa på
      ett plan NU bara för att få besöka den..! :) har aldrig varit i
      indien heller.. *ler*

      ja, men jag kände liksom redan då att hans ord fastnade..
      .. och det brukar de ju ha en tendens att göra av en anledning,
      de där orden som ska komma att betyda något & mer än de kanske
      bär på precis då.. :)
      *hahaha* revolutionen kommer ! det tror jag mer på idag, efter vårt
      ’samtal’, än igår, - det ska jag säga !

      jag tänkte precis det i morse när jag pysslade rundor bland mina
      print-rör och anteckningar, - & fick en impuls av just det när vi sedan
      skrev om detta, uppe på det, - att detta vill jag nog skriva mer om !
      vet att jag uppskattat så när jag snubblat över sådana tankar någonstans.
      så får det nog försöka ta sig tid att bli.. :) tack för på-hejjande !

      ja, det säger en stor del om vår tid..
      .. och ja, verkligen, - jag tror att vi alla är mer eller mindre sårbara, absolut.
      jag är det definitivt. ännu mer orsak, för mig i alla fall, att precis som Du skriver,
      - hålla sin skaparkraft så ren det bara går i bruset. av a l l a anledningar, - inte
      minst för själen. jag vet inte vad man har annars liksom, - om man inte har d e t
      kvar.

      tack själv, - det här satte igång, eller gav kraft och ännu mer fin fart, - i tankarna
      om just detta.. mycket uppskattat..!

      tack också, igen, för enormt fina ord..! de är också, mycket, uppskattade..!

      kram igen, med alldeles varma kinder,
      - fulla av léende & härliga impulser,

      hannah


      Radera
    12. Härligt! :) Stort leende här också. Ser fram emot att läsa sedan, fast det gör jag ju alltid förstås när det gäller Din blogg...kul att man kan inspirera varann och liksom höra hur maskineriet där inne knirkar igång med spännande, berikande tankar...D E T är nog bland det bästa i livet.
      Allt gott; varm kram!

      Radera
  4. Åhhh, super~duper~jättegrattis!!!!
    Så ofantligt f i n du/ni ser ut,
    det strålar om er! <3
    varmaste lyckönskningar
    från Lydia med

    SvaraRadera
    Svar


    1. tusen tack, goding ..!!

      och tack för fina, värmande ord !
      just nu mår jag oförskämt bra.. :)

      allt, allt gott till Dig,
      - & kärlek,

      hannah


      Radera
  5. Hearing your news makes me so, so happy for you two!
    And having followed your journey for a while,
    I know how this is extra special news,
    and it tugs that bit more in the heart. x
    I was expecting my first while we lived in England, too,
    & remember loving the notion of those first little feelings
    inside before the real kicks & thuds began
    being described as exactly that, "feeling butterflies".
    Roots & wings in every sense of the word...
    Sending you LOVE big time!

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you so much, sweetheart rebecca..!

      yes, i was actually stumbling across some old
      pages of this virtual diary of mine just yesterday,
      and thinking about life and then and now.
      very special and moving for me too, to read and
      feel.. again. also very clear that it all had a purpose,
      - this. it all feels so right. love in its purest form
      just that, - r i g h t. beyond what we ourselves
      understand sometimes. i adore that..

      were you ? *smiles*
      did you give birth here as well ?

      yes, truly, a life now of roots and wings..
      *smiles* thank you..

      .. thank you also, for just that, - having been
      a part of my journey. and for always sending
      such thoughtfulness, love and uniqueness my
      way. it is my pleasure to have you.

      and sending all that LOVE right back at you.


      xxx


      Radera
    2. i agree...
      & what doesn't make sense at the time
      can turn around as if masterfully planned,
      at the perfect time...
      beyond what we understand at the time,
      as you say. one can only marvel.

      and yes, those butterfly wings in london,
      and born there, too.
      he was six weeks when we moved back to finland,
      but those roots,
      some of them tangled firmly for him in london soil.
      it will be fascinating to see
      how much he'll end up exploring that side when gets a little older.
      i know for me with an english father & finnish mother,
      the two sides have always been tugging & pulling in different directions,
      so that when i was younger i often felt a little "rootless",
      but later realised that roots can be firmly planted right there,
      somewhat in between. those roots & wings again.


      Radera




    3. .. yes, truly..
      that’s something i think a lot about, being that same child,
      or ’child o f’ baudelaire in his (one of my very favorite quotes) words :

      ’as a small child, i felt in my heart two contradictory feelings,
      the horror of life and the ecstasy of life.’

      .. for me in that it is so bittersweet, and the more love the more loss,
      - b u t knowing fully that could or would n e v e r make me love less,
      that realisation, that truth.. it has, indeed, for me turned into,
      as you say, - one can only marvel. cause that’s all you really can do.
      *smiles*

      oh.. beautiful !
      a tiny six weeks old.. wow..! *smiles*
      hmm.. yes, i hear you, sweetheart. in between.
      that is exactly what i hope for though, i guess both
      for me, - & my child(ren) to be.. that they c a n be,
      just as you so beautifully put it, - firmly planted right
      there, somewhat in between.

      thank you, so much, - & yet again sweetheart rebecca,
      for sharing your wonderful thoughts. i really love them.

      h

      xxx


      Radera
    4. thanks sweetie, xx
      those words of baudelaire,
      something to treasure,
      thank you for sharing them...
      i've always felt the 'in between' a good place, too,
      wouldn't have had it any other way.
      no wonder we love greys :) x

      Radera


    5. yes, indeed, - glad to have sent them on to you,
      i’ve treasured them since i was 'given' them. :)

      yes, that’s so true about the greys, - & you know?
      i’ve loved grey since i was a child.. :)

      big LOVE & happy weekend..!

      xxx



      Radera
  6. Vilket glädjebesked Hannah! Jag är en sån som hängt här mer eller mindre i smyg i flera år. Som delade din sorg i smyg, då när det inte blev något barn. Universum hade alltså en bättre plan än du, det var nu, så här, som det var tänkt. Detta barnet. Med denna mannen. Och allt faller på plats till slut. Så stort! Så glädjerikt och efterlängtat. Så givet.

    Grattis till varandra!

    SvaraRadera
    Svar


    1. smyg på, fina..! :)
      underbart att ha såna’ godingar smygandes i skuggorna ju,
      - & också underbart att Du gav Dig tillkänna nu. tack..!

      precis, skrev just det här, - hur vackert just det är,
      det där vi inte ens förstår själva.. att vissa saker är inte meningen
      men andra bara ä r det.. och när det är rätt, om man har turen
      och lyckan att få vara med om det, - då är man verkligen hemma.
      och det ä r stort..! så.. tack!
      jag tänker på det v a r j e dag. tackar varje dag ut i luften.

      stort tack, än gång, för att Du kom ut ur skuggorna just precis nu!
      och tack för enormt fina, insiktsfulla, - & generösa ord !

      önskar Dig allt, allt gott, skuggflicka !

      :)

      hannah


      Radera
  7. How sweet and beautiful this post is. I'm so happy or you both!! Hugs from America!!

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you so much, kelly..!
      big HUG all the way back to you, sweetheart..!

      x


      Radera
  8. Oooh my! Congrats Hannah!
    Exciting times for you ... and you're so "extra special beautiful" here.

    I knew, somethings has changed. Not to see on the previous pictures
    { because so well sheltered under the sheets }, but to feel ... smiles*

    So happy for you ~
    xox Sirka

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you ever so much, dear sirka..!
      yes, it is.. i find it to be a little bit ’unreal’ so far..
      *smiles* thank you for your kindness..!

      did you ? *smiles* yes, to be felt.. i think also
      you have a special heart to f e e l and ’see’ with.
      *smiles*

      thank you again,
      - & wishing you a lovely autumn..!

      xxx


      hannah


      Radera
  9. Oh Hannah Hannah...my palindrome friend :)

    Blessed you are...in beauty and love...now a new little
    person is blessed too...Congratulations to you moma-honey...

    Anina

    SvaraRadera
    Svar


    1. yes ! hi ! *smiles*

      i truly am, blessed. so thankful for how my life
      is developing. really feels like wings. *smiles*
      moma-honey.. i love that. *smiles*

      thank you so much, anina ..!
      keep floating beautifully on that palindrome boat..!

      x


      Radera
  10. ÅÅhhh käraste Hannah, så fantastiskt!!!
    En liten fågel, eller närmare bestämt din närmsta vän, viskade i mitt öra när hon besökte mitt vernissage nyligen...
    att ett litet liv är på väg. Blev så himla glad!
    Visste inte om jag fick säga något men har tänkt mycket på dig. Det är speciellt att gå igenom något så stort
    så väldigt långt ifrån sin familj.
    Tyckte det var väldigt jobbigt själv och det är lätt att känna sig ensam och utsatt när man befinner sig så många mil från sina nära och kära.
    Fråga vad du vill, om du känner att du är lost eller bara undrar något oväsentligt.
    Är så glad för din och Ms skull, hoppas att vi möts snart, bara vi eller med båda våra små familjer.

    så mycket kärlek
    <3
    Anna

    SvaraRadera
    Svar




    1. tack, allra finaste anna..!

      hade faktiskt tänkt skicka iväg ett mail
      och berätta, men som det bara galopperat
      på allting här, så blev det inte ändå.

      tack för Dina ord.. och tack för att Du skriver ner det.
      för det är ju precis så.. jag sa det senast när de var
      här nu.. (svårt att hålla tillbaka tårarna då, plötsligt
      mitt emot pappa på ett vardags-favorit-café), att
      'det är ju det enda som smutsar ner detta, som gör det
      svårt, - att vara så långt ifrån [dem]..'

      tack för att Du delar med Dig så självklart och fint,
      - bara det är värt mycket för mig. och tack för att Du säger
      att jag kan fråga Dig. det är enormt fint och jag vet nog
      redan en tanke.. *ler* tack..!

      hoppas också att vi får ses snart, - & så blir det ju bara!

      massor av kärlek tillbaka till Dig,

      hannah


      Radera
  11. Åh Hannah!! WOW! Vad underbart glad jag blir för din skull. Ett litet mirakel där innanför. Vad vackert på alla sätt och vilket äventyr ni har framför er. Och lika vacker som vanligt är du fast du strålar nu ännu mer. Varma kramar och stort lycka till

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack, finaste k..!!

      ja, det är ju verkligen så det ändå känns,
      när det väl händer, hur naturligt det än är,
      - & hur många gånger om dagen det än sker
      i världen, - ett mirakel. mänsklig magi.

      mår oförskämt bra precis just nu.. :)
      tack för fina ord..!

      varma kramar till Dig, - & stort TACK än en gång..

      och en särdeles vacker höst helg,

      hannah



      Radera
  12. Åh Hannah, så underbart vackert, att få vänta och sen få möta den lilla...
    All lycka till er och må så gott <3

    Kramar Katarina i Norr

    SvaraRadera
    Svar



    1. ja.. det ä r underbart..
      för varje dag nu känns det som att just
      undran om 'vem det är' växer.. *ler*
      ett nytt äventyr..

      tack för att Du är med så fint, längs min resa..!

      kramar till Dig från ett regnigt hav,

      hannah


      Radera
  13. I can´t stop crying Honey...and smiling at the same time.
    We both know, you are always able to do that -
    but this time it is really more crying - crying with happiness!
    I am so so sooooo happy for you, you have no idea!
    You look breath taking and - oh Honey - I can´t find more words.
    Could you see my face now, you would know!
    I send you a big kiss, golden sunbeams and a big hug!
    And yes, a BIG SMILE!
    :*
    x, t.

    SvaraRadera
    Svar


    1. oh, darling...

      ... beyond words. thank you.

      xxx

      h


      Radera
  14. Stort grattis,Hannah =)
    Jag gläds med dig.
    Många kramar

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack..!! det betyder mycket..!

      många kramar tillbaka till Dig,

      hannah



      Radera
  15. Stort grattis! Vilket äventyr som väntar!

    SvaraRadera
    Svar



    1. .. TACK ..!

      ja, just d e n känslan växer i takt
      med varenda centimeter liten där inne nu..!

      *pirr*

      :)

      kram,

      hannah


      Radera
  16. Åååååå Hanna! Nu gråter jag också. Det är så vackert och underbart livet!

    SvaraRadera
    Svar



    1. ... nä, men.. fina Du, tack för att Du är här
      och tack för att Du säger att Du är det, på ett
      så direkt och rörande sätt..!

      .. sedan kan jag bara hålla med ..

      varm kram,

      hannah

      Radera
  17. Så vackert Hannah - grattis! The best is yet to come. Världens bästa hemlis. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar


    1. .. om Du visste hur glad Din kommentar, Dina ord,
      gjorde mig precis nu, fina Du..

      'världens bästa hemlis' ... *LER*

      tack..!

      och varm kram,

      hannah


      Radera
  18. GRATTIS; GRATTIS; GRATTIS !!! Åh, vad roligt att höra. Jag önskar dig och din familj all lycka.i det.

    Kramar
    Anci

    SvaraRadera
    Svar


    1. tusen tack, anci..!! fint av Dig.. tack..!
      :)

      stor KRAM,

      hannah


      Radera
  19. oh hannah. what joy and wonder are here in your images, sentiments, and even outside of them as arbus wisely notes. one can easily get lost in the beauty here. thank you for that. life can be so life-y, and it helps to come here, inhale the beauty, and exhale the worries. i wish you peace during this wonderful chapter. so happy for you, lovely. peace to you right where you are.

    SvaraRadera
    Svar



    1. thank you so so much, michele, - those are beautiful words
      and a stunning compliment to get.. thank you..!

      and thank you for your kind & generous words and wishes
      for me.. so much..!

      peace right back, where y o u are. and much love,

      hannah


      Radera
  20. Finaste finaste Hannah.. Blir så lycklig inombords över din glädje. Vilken spännande tid du har framför dig. Glöm inte bort att njuta för den där tiden går så fort, den där första tiden.. Å sötaste Bella måste tycka det är spännande, och så roligt. Ta hand om dig och så önskar jag all lycka till, finaste du. Stor kram från mig Linda

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack..! vad fint av Dig..

      ja, det där känner man ju redan på nå’ vis,
      att man vill skapa, så gott det går redan innan,
      - en bas för att just kunna det; njuta av den tiden..

      .. tack för goa’ önskningar & fina ord..!

      varm kram från regnet,

      hannah


      Radera
  21. ... åh vad härligt vackra Du • grattis till er.. barn är ett mirakel.. att bli gravid.. se magen växa... barnet födas...att få se dem växa upp.. ja det är livets mirakel.. underbart *ler*

    så glad för din skull.. trodde inte det kunde stråla mer runt dig, men du har utstrålning likt en ängel...

    ... njut av stunden, tänk att snart har ni en liten en som kommer dofta så underbart.. åh vad jag saknar bebisdoften

    Kram från ett Helsingborg som badar i sensommar och gör sig redo att få dansa med vackra höstblad...
    XXX

    SvaraRadera
    Svar


    1. tack, fina..!!

      det är s å svårt att ens föreställa sig nu,
      det är ju bådas vårat första, - men märkligt
      det där hur kärleken och omtanken slår till
      så fort man får veta att det finns just ett hjärta
      till där inne. resten försöker jag mest ’andas i’
      och vara i varje dag, - precis så; njuta av stunden.

      stort tack för fina ord..! de tar jag med mig ut i
      den sensommar-sol som är här, - & njuter av lite till,
      vid sidan om en kaffe.. :)

      allt, allt gott till Dig !

      varm kram,

      hannah


      Radera
  22. Jag har inte skrivit grattis till dig än. Kanske beror det på att jag inte hittar orden för att beskriva hur glad jag är för din lycka. Kanske är det för att det känns märkligt att bli så himla glad för någon som man inte ens känner. Men jag säger det nu, även om orden inte räcker till: G R A T T I S. Du strålar vackra Hannah. Välkommen på den stora resan. Den är mäktig.

    Varma kramar,
    M

    SvaraRadera
    Svar


    1. .. hur har jag lyckats missa att svara på d e t t a fina, undrar jag ?

      tack.. vad underbar Du är..! det är ju på något sätt dessutom ä n n u
      finare, - att bli så glad för någon man 'egentligen inte känner'..
      oerhört fint..!

      .. och tack för välkomnandet på resan, - det kan jag nog inte höra
      nog just nu, när i takt med att det blir allt yngre och tyngre där i magen,
      - blir detta både alltmer verkligt o c h alltmer overkligt, - på samma gång..

      stort TACK och varm KRAM,

      h

      Radera
  23. What wonderful news, I am so thrilled for you. Your work continues to be beautiful, and will flourish even more with this new life in your life. I wish you happiness and love! Gina Uhlmann

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you so, so much darling.. truly..!
      words needed today & just now.. thank you..!

      wishing you all the best there is out there,

      hannah

      x



      Radera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...