3.20.2015

WALK UNAFRAID








jag har haft svårt att hitta orden. inte bara för att få dem att passa här,
utan att få dem att få plats i mig.
vill sortera tankarna som allt annat, göra som en mood board,
där allt har sin plats och de mörka färgerna blir vackra till silverkanterna.
man kan ju bli så oerhört trött på att vara liksom på insidan av sig själv hela tiden.

utöver kärleken, som är ren och spirar, tycktes det mesta mig plötsligt ha förmultnat. 

hårddiskar med år av fotografier klappade ihop, gick visserligen att rädda,
men det var liksom bara grej på grej som brakade samman
eller gick sönder och det var svårt att göra annat än att försöka lappa ihop
och försöka reda i röran. så fick jag plötsligt känslan som kan dyka upp ibland, 
- att allt det här kanske försökte säga mig något.








det kan kännas hur jobbigt som helst att förflytta sig när det är tungt,
att resa sig igen då, att resai alla fall för mig.
men så tror jag ju att livet är vist, att det ger Dig det Du behöver.
så resa var jag tvungen till plötsligt, för en fotografering.
och det kan säkert tyckas vara det allra enklaste i världen,
att få resa till paris, eller bali, eller marrakech. lyxigt därtill.
och det är det allra oftast, mest av allt själsligt, - & speciellt i backspegeln.
men är man tunnhudad är det inte alltid självklart eller enkelt.
 det är det där - jag gör det ändå - som allt handlar om.

av en tillfällighet hittade jag en vacker dovt grålila skrivbok
när jag skulle köpa kaffe och frukt till resan.
på tåget plockade jag upp den och bröt den öppen,
sådär som man måste med nya böcker med oskrivna sidor.
och det fanns en så vacker igenkänning i det där,
jag fyllde den ena skrivboken efter den andra med överdrivet snirklig text,
så snart jag lärt mig skriva som barn och fullkomligt spillde sedan 
tonåringens överdimensionerade känslor ut över sidorna,
så att det rann över kanterna på de där tygklädda, asiatiska dagböckerna
med drakar, - & rött sidenband för att hitta vägen.









bara några få timmar av inre & yttre resande senare var jag
sammanförd med de finaste av tjejer i paris, och våren hade hunnit före.
så blev det dagar av möten och samtal, av fotograferande, av tårar och skratt,
- & jag tror att vi tog igen samtliga tre år vi arbetat ihop, där pauser existerat endast i
form av möjligtvis en stående kaffe och en näve nötter, under dagarna i paris.
vi åt luncher & middagar med michelin stjärna i kanten. vi bodde på slott.
vi sågs åter, uppklädda, efter vars ett långdraget skumbad i drömbadkar,
varav mitt så stort att jag höll på att drunkna vid inte mindre än två tillfällen.

men paris är en alldeles egen historia.
den kommer jag tillbaka till när bilderna är klara.
i dag ville jag mest dela med mig av den där känslan jag fick medan tåget
dundrade fram mellan london och paris. den där känslan som finns in mellan de ord
jag tillslut skrev ner, med överdrivet snirklig text, i den nya skrivboken.
det där att saker måste få gå sönder, måste få förmultna,
- så att det nya kan växa på riktigt. om det ska gå att urskilja ljuset.
det där att rädda, osäkra; det är vi alla ibland.
att det är det där - jag gör det ändå - som allt handlar om.
för mig är det det som är att vandra orädd.









kärlek,


h





self portrait | wolf clan shaggy cardi by spell & the gypsy collective
flat lay | print from the LW photo art calendar '15 by sara & me |
paris card & weekend in paris mini city guide by favourite underwearables |
current obsession is hand creams and mostly now the byredo bal d'afrique one | etc
street | beautiful door and details from the streets of beautiful paris
model | lina dances among the bess nielsen installation of dresses in the atrium of merci
wearing arnhem kimono, fleetwood tee dress & wild ones bells from spell - all from kiss johanna

room | my heavenly bed at chateau de courcelles | thank you for knowing exactly what we needed..
mua & hair | paris / on lina : magic mini jossi madsen
music | R.E.M.’s classic walk unafraid cover by first aid kit 
© hannah lemholt photography





±



i've had a hard time finding the words.

not only to make them fit here, but to get them to fit in me.
been wanting to sort the thoughts, like everything else; make a mood board,
where everything has its place and where the dark is beautiful against silver edges.
one can feel so incredibly tired at times, of being like on the inside of oneself all the time.

other than our love, which is pure and spiring,

it seemed to me suddenly that most else had mouldered.
hard drives with years of photographs collapsed,
and however much they turned out to be retrievable in the end,

it was like thing after thing kept giving out, breaking down.
and it was hard to do much else than trying to patch up, sort out & unravel.
suddenly i got that feeling that may surface occasionally,
- that maybe all of this is trying to tell me something.


-


it can feel so hard to even move when it is heavy like that,
to get up, go out. to go. at least for me.
but i also think that life is wise, that it gives you what you need.
so to go, to travel, i suddenly had to. for a shoot.
and i’m sure it can seem like the easiest thing in the world,
getting to travel to paris, to bali, or to marrakech. a luxury too.
and it is most of the time, most of all mentally & spiritually
- and especially seen in the rearview mirror.
but if you have thin skin it’s not always obvious or easy.

it's that - i’ll do it anyway - that it’s all about.

by chance, i found a pretty, matte notebook in dusted purple

when i was buying coffee and fruit for the trip.
on the train, i picked that book up and forced it open, as you have to
when it comes to those untouched books with unwritten pages.
and there was such a beautiful recognition in that,
as i would fill one book after the other with exaggerated squiggly text,
as soon as i learned to write as a child and then completely pour the 
teen's over-dimensioned feelings out over the pages,
so that it flowed over the edges of those fabric-covered asian diaries
with dragons, - & red satin ribbon leading the way.


-


only a couple of hours of internal & external traveling later i was reunited
with two of the loveliest girls in paris, and spring had arrived just prior.
it turned into days of encounters & conversations, of photography, of tears & laughter,
- & i think we might have made up for three years of working together; 
where breaks consist only of possibly a coffee on the go and a handful of nuts,
during the days in paris, having lunches & dinners in dishes with michelin star trimming.
we stayed at a castle. we met up in the corridors, dressed up,
after each having everlasting bubble baths in bathtubs of dreams,
of which mine so large i almost drowned in, on no less than two occasions.

but paris is a story all of its own.
i’ll come back to it when the photos are finished.
today i wanted mostly to share with you, that feeling i got as the train thundered
between london and paris. that feeling that is now in between the words i
finally wrote down, with exaggerated squiggly text, into the new notebook.
the fact that things need to be broken, need to moulder,
- for the new to grow just right. for it to be possible to distinguish the light.
it is that thing, that afraid, uncertain; is something we all are at times.
but it's that - i’ll do it anyway - that everything is about.
to me that’s what it is to walk unafraid.


with love,


h




  


16 kommentarer:

  1. Svar


    1. tack.. det betyder mycket för mig..!

      kärlek,

      h


      Radera
  2. This was just the kind of sweet encouragement
    I felt I needed...
    You have an amazing ability with words, hannah
    - I think because it's not just words, x

    SvaraRadera
    Svar


    1. thank you so, so much, sweetheart..!!

      yes, you are right about that.. so yes,
      maybe that’s why.. *smiles*

      wishing you a beautiful new week !

      x,

      h


      Radera
  3. Halloj!
    Läser din blogg varje gång du uppdaterar .... älskar dina bilder & texter ... så många kloka ord & tankar ... som får en att också relatera
    till sitt egna liv .... och just det där att jag gör det ändå, känner igen det .... ibland är man starkare än vad man tror sig veta om än själv
    och det är tur det hihi. Ett stort grattis till er båda ♥ Njut Kvällen kram Arja

    SvaraRadera
    Svar


    1. stort, stort tack, arja..

      tack också för fina lyckönskningar ! :)

      härlig ny vecka till Dig !

      kram,

      hannah


      Radera
  4. i missed you sweetheart... ;o)
    yes...life is wise...and it always gives us what we need...
    isn´t this amazing? how much I love this...
    ok, not always, hihihi...some "lessons" are not that easy,
    but anyway, they make us to what we are -
    and to what we are meant to be...
    and this in turn is amazing...
    how it all fits together yet again.
    oh how I love life!
    and how I love your words - and pictures...
    always ;o)
    happy weekend sweetie h.
    x, t.

    SvaraRadera
    Svar


    1. ha! me too, darling ! :)
      (missed being here, but it’s just been NUTS.)

      .. yes, that’s the truth.. *smiles* just like that..

      thank you so much for your kind words, always.

      .. and wishing you an inspiring & beautiful new week,

      h

      x


      Radera
  5. Tack för att du bloggar :)
    Jag känner igen en del av det du skriver. Dina bilder är såå vackra och texten berör.
    Det är en underbar bild på dig.

    Kramar
    Anci

    SvaraRadera
    Svar


    1. .. tack för att Du läser & tänker högt..! :)

      allt, allt gott till Dig..!

      KRAM,

      hannah


      Radera
  6. Jag gör det ändå...

    Hit kommer jag återvända, till just det här inlägget, om och om igen.

    För att få styrka.

    Att göra det ändå...

    Tack <3

    SvaraRadera
    Svar


    1. åh...

      ... tack..!!


      ja, här är för att GÖRA DET ÄNDÅ.

      tack själv..!! och kärlek,

      hannah


      Radera
  7. Det där knakandet när bokens rygg liksom sträcker på sig och öppnar upp sidorna. eller...
    Sprätta upp en bok, så som man gjorde förr, då sidorna var helt oöppnade. Ritsch!ritsch några åt gången med den vackra brevkniven av silver. Det finns saker som var bättre förr, om jag säger så...
    Så är det det där med ödet. Eftersom saker o ting inte blivit som vi tänkt, så tänker vi nu, fisherman o jag, att nu säljer vi huset i skogen och sen ser vi vart vindarna bär...
    Nornorna har säker spunnit nåt som väntar för oss framöver. Jag är ju fatalist ,,, och du vet... där min kärlek är, där är mitt hem...
    han mår tjyvens nu, så det räcker, men ont ska fördrivas med ont, så... Jag tassar på tå och tar hand om...sval hand på panna osv,,,,
    må så gott, kära h
    önskar EM

    SvaraRadera
    Svar



    1. ... mm .. blir lite ordlös.
      ’to walk unafraid’ .. det finns ju tillfällen vi
      plötsligt kan stå inför i livet när det är så
      mycket svårare än att sätta sig på ett tåg,
      eller ett plan. sänder de godaste av tankar
      till fisherman & Dig och kraften att göra allt
      som krävs av Er. och kärleken.

      fina Du. varm kram.

      h


      Radera
  8. Jag lyssnar mycket på Esther Hicks/ Abraham på sistone. Där någonstans hörde jag på ett ungefär för jag minns inte ordagrant...om man planerar resor bara för att få dem gjorda och slutmålet är att komma hem så var det ingen vits med resandet. Det är glädjen med resan, passionen, lyckan, upplevelsen som är meningen, inte för att bocka av det på sin lista. Nu reser ju jag så sällan...så varje gång jag ser ett flygplan önskar jag att jag satt på det påväg någonstans. Resa för att man måste är en annan sak. Jag försöker numera hitta glädje i allt jag gör även det som jag inte gillar så mycket.. som tvättstugan. de saker som jag kan välja bort och ogillar åker på ändan ut. Pladder pladder... jag skulle skriva något kort...hoppas du ändå förstod vad jag försökte säga någonstans mellan raderna.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar


    1. vackert pladder i så fall, grönöga. :)
      jag förstår precis vad Du menar,
      - & det är tankar som kommer till ytan
      även i mig, dagligen nuförtiden..
      fint..!

      tack..!!

      kram & pladdra gärna mer ! ;) :)

      h



      Radera

i love words.
and i’ll be happy to
read some of yours..
they mean a lot to me.

in any language.
big or small.

that box down there
is y o u r very own space,
here with me,
to leave an imprint ..

x, h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...