12.18.2014

RITUALS








jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
jag lägger till, plockar ifrån. dofter & reflektioner blir varsam ritual.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market och
vacker sax med vinge, som glimmar guld i decembersolen.
det är alldeles stilla och jag rör mig tyst.
alltid dessa frusna händer. plommon-lila naglar.
blossande rosor bara på kinderna, men annars är det mesta vitt.
bara kärleken är alla de färger mina bilders palett saknar.
yttre rum, - de längtar jag efter att måla i dova, mörka färger.
vi lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.




sweden | details of work for a magazine | lina shot for fira a/w'14 




vi flyger till sverige i all hast, med övervikt i champagne och julklappar.
jag blir oväntat rörd i den till bristningsgränsen fulla kyrkan;
när änglar, tärnor & mörk lucia sprider ljus längs altargången och in i mig.
jag har nästan hela min familj på ett andetags avstånd och m's
armar runt mig, en kramande hand. allt susar stilla, vaggar mig,
- & det här är plötsligt en ritual som betyder något för mig, på riktigt.

vi trängs i sängen på vinden på det allra bästa av sätt,
tekoppar & flackande ljus på det gamla rullbordet från min studio.
viskar gör vi om hur märkligt det är, nästan svindlande, - att här låg jag ensam,
under snedtaket i våras, och vi hade aldrig mötts, men skrev långa brev till 
varandra hela nätterna och kände båda, i tysthet, att vi redan visste.

några vinterdagar får vi så, tillsammans.
vi lagar mat & bakar, dricker rödvin & berättar historier, 
ett helt gäng vikings och en spartan. som om vi aldrig gjort annat.
skratten ekar fortfarande, väger tungt i andra vågskålen sedan,
när några varma tårar rinner längs kinderna i en taxi till flygplatsen.
m förstår, ordlöst. jag älskar att resa med den här mannen.
trots fem timmars väntetid, måste de ropa ut oss i högtalarna i slutändan,
för att vi förlorat oss helt i skratt, vitt vin, berättelser & rysk kaviar,
högt uppflugna på barstolar i en ostronbar. vi springer sida vid sida.
och precis som i drömmarna,
känns det som att allt gammalt liv liksom faller av,
yr som matt damm från axlarna och försvinner
i virvlar bakom oss.


  


back home | unpacking treasures | my photograph dogma for LW as a test for 2015 news | words





jag jobbar en förmiddag med fotografier för ett magasin.
det gäller att passa på i det vackra vinterljuset.
lutar mig över ranunkler från columbia road flower market
som vissnat medan vi var borta. måste ge dem en sista pust liv.
känner alltid så inför blommor. älskar deras förfall, vill spara det.
jag tänker att det är verkliga små ritualer, även detta.
kanske är de som en liten ersättning, för mig, - för ett eget hem,
för att det börjar klia i mig av lust, att måla väggar i de där dova färgerna.
jag organiserar istället i det lilla. njuter av ting arrangerade tillsammans.
och så kurar vi ihop oss under täcket, i sängen som är som ett stort, vitt moln,
- & lyser över knasiga sekelskiftes-lägenheter till salu i brighton;
förväntan glittrar i m's sirapsögon. mina gröna med.
kanske blir det så. jag saknar havet.





sweden | the last crowfoots. in heels | here’s looking at you kid - this music is for you, thank you..

 





vilka är Era allra vackraste ritualer ?

kärlek,


h




stuff | little sewing scissors - naked lunge |
most beautiful dress i ever owned is from candela - free people |
three hundred nights golden necklace with black volcano sand from bjørg - kiss johanna |
mouse ears for my lace ears collection was a gift from dear friend |

my go to necklace is the bones & skulls - LW |
july from the LW photo art calendar'15 holds heels & flowers
music | arrival of the birds and transformation, performed by
the cinematic orchestra and the london metropolitan orchestra (2008)
people | model lina lindholm for fira a/w14 | mua & hair : jossi madsen |
moving self portrait | © hannah lemholt photography







//



i work one morning with photographs for a magazine.

one better make use of the beautiful winter light.
i add and take away. fragrances & reflections become a gentle ritual.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market and
beautiful scissors with wings, gleaming gold in the pale december sun.
it is perfectly still and i move silently.
always those frozen hands. plum-purple nails.
scarlet roses only on the cheeks, but otherwise it's mostly white.
only love holds all those colors my photo palette lacks.
the outer rooms, - those i long to paint in dull, dark colors.
we beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.

maybe it will be so. i do miss the ocean.




we dash off to sweden, with excess weight in champagne and christmas gifts.

i’m unexpectedly moved in the church, filled to stony breaking point,
- when little angels & a dark lucia brings light along the aisle and into me.
i’ve got almost my entire family only a breath away and m's
arms around me, a clutching hand. everything is a still murmur, swaying me.
this is suddenly a ritual that means something to me, for real.

we huddle in the narrow bed up in the attic, in the very best of ways,

tea cups and flickering candles on the old trolley table from my studio.
whisper we do about how strange it is, almost dizzying, - that here i would lay alone,
under the sloping roof last spring. we had never met.
we wrote long letters to each other all thru the nights and both felt,
in silence, - that we already knew.

we get to spend some winter days together.

we cook dinners & bake, drink red wine & tell stories,
a whole bunch of vikings and a spartan. as if we’ve never done anything but.
the laughter still echoes, weighs heavily on the other scale pan;
as some warm tears run down my cheeks in the taxi taking us to the airport.
m understands, wordlessly. i love traveling with this man.
despite five hours of waiting, they must shout our names over the speakers in the end,
because we’ve lost ourselves completely in laughter, white wine,
more stories & russian caviar, - perched high on bar stools in an oyster bar.
we run side by side. and just like in the dreams, it feels as if all of our
old life kind of falls off; whirls as dust from our shoulders
and disappears into swirls behind us.




i work one morning with photographs for a magazine.
one better make use of the beautiful winter light.
i lean over white crowfoots from columbia road flower market;
wilted while we were gone. i just have to give them one last breath of life.
always feel that in the presence of dying flowers. adore their decay, wish to save it.
i think to myself that these are small rituals too.
maybe they're little substitutes, to me, in lack of a home of my own,
as it’s starting to itch in me, the desire to paint walls in those dull, dark colors.
instead i organize the small things. enjoy objects arranged together.
and so we curl up close, under the covers, in that bed that’s like a big white cloud,
- & beam over quirky fin-de-siècle-apartments for sale in brighton;
expectation glistening in m's syrup eyes. in my green ones too.
maybe it will be so. i do miss the ocean.


which are your most treasured rituals ?



x,



h















12.02.2014

FROM EDEN





loud please | new favorite on repeat : hozier - 'from eden'




det har hunnit bli vinter och jag blev en flyttfågel.
jag lever i london och här, i ändlösa nätter av neon,
drickandes lychée martinis på barer i sagohöga glastorn,
- frågas det på engelska hur det är.


på middag efter plåtning under stockholmsbesök,
bland långkok & levande ljus, hyacinter & hemligheter,
- frågas det på svenska hur det är.

hur det är för mig att leva i london? 

jag svarar, på båda språk,
både nya vänner och de som känner mig bäst,
precis som jag verkligen känner det;
att det är fantastiskt & svårt, alldeles på samma gång.

det är svårt för att jag saknar min familj
och de vänner som känner min historia.
svårt för att jag saknar det nordiska på vis jag faktiskt inte väntat mig,
- saknar, som m kallar det, efter att vi hälsat på;
vår känsla för detaljer och det goda i livet. 

jag saknar min studio ibland.
den med öppen spis & hopplösa gamla fönster,
vita, dragiga trägolv & svarta spindlar, stora som femkronor.
jag saknar att ha havet bara en andlöst längtande promenad bort.
jag saknar bellas mjuka lilla hand i min och noëls frågande honey?
jag saknar papa's minutiösa droppande av vit tryffel-olja på
musfällans manchego, innan de ska upp på vinden
{åkermössen ska åtminstone ha en god sista måltid!}.
jag saknar mama's ansikte som dyker upp bakom hallväggen,
fortfarande nyfiken på min dag, trots att hon inte gjort annat
än att lyssna på, - & reda i människors svärta och svårigheter
sedan innan solen ens var uppe.
saknar hans själfulla ögon & hennes själfulla léende.




then | december 2013 | selfportraits & stills from the studio




det är fantastiskt för att det är precis så.
att jag har älskade människor i mitt liv att sakna
så att det fullkomligt värker i kroppen.

det är fantastiskt för att den här staden är det.
fantastiskt för marknaderna att gå vilse på, bland loppor & blomster.
fantastiskt för nattlivet högt upp i de där glastornen,
de med svindlande utsikt & yra drinkar.
fantastiskt för de klassiskt engelska små pubarna med 
brasa,
manchesterbyxor, innerliga darling! & ett glas pinot en regnig onsdag.

fantastiskt för en familj med människor som egentligen
är nya för mig varenda en, men känns märkligt bekanta in under huden;
med sina sirapsögon & gapskratt, diskussioner, olikheter & likheter.
fantastiskt för att adressen egentligen närapå kvittar.
fantastiskt för att hemma, så förbi klichén, - finns i mig.
fantastiskt för att jag inte ens riktigt kan berätta allt,
för att jag tänker att det hade svämmat över då,
av hur romantiskt det är, på riktigt, - när det är rätt.







then | december 2013 | december & extra sheet from the photo art calendar we made for LW (sold out)





och, som det så ofta är, när jag samlat virrvarret av tankar,
skrivit ner dem här. när jag delar dem,  - då blir de allt klarare.
bara det allra viktigaste blir kvar efter att de fått ta plats.
det allra viktigaste? paradiset. det finns redan här. mitt ibland oss.
eller som en av mina favoritmeningar lyder;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’





now | december from the new photo art calendar we've made for LW & 2015





inget paradis utan en orm.
där gömmer sig guld. och kärlek,

h






image n°1 | mouse girl | soon in my own little print shop (being built as we speak) 
image n°2 | just the sink | at last, i’ve found a way to make my favorite coffee in english
blessup december | handwritten by sara n bergman for the LW photo art calendar’15
image n°3 | quartet remembering december 2013 | selfportraits & stills

image n°4 & 5 | from the now sold out LW photo art calendar’14
model : lina lindholm | handwriting on body : sara n bergman
image n°6 | december from the new LW photo art calendar’15

(illustration by sara n bergman & photography by me for love warriors)
favorite quote on paradise is by nikos kazantzakis

© hannah lemholt photography / love warriors






//




winter has arrived and i turned into a bird of passage.
i left sweden for a life in london and, in endless nights of neon,
drinking lychée martinis at bars in fairytale tall towers of glass, 
- i’m asked in english what it’s like.

at dinner after the photo shoot during a stockholm visit,
among confit & candlelight, christmas flowers & clandestineness,
- i’m asked in swedish what it’s like.

what’s it like for me living in london?

i answer, in both languages,
both the new friends and those who know me best,
just the way it really is for me;

that it's amazing & hard, all at the same time.

it's hard because i miss my family and the friends who know my story.
difficult because i miss the nordic in ways i actually hadn’t expected,
- miss, as m call it, after us visiting sweden;
our attention to detail and appreciation of the good life.

i miss my studio sometimes.
the one with the fireplace & hopeless old windows,
white, drafty wooden floors & black spiders; large as two pound coins.
i miss having the sea just a breathlessly wistful walk away.
i miss bella's soft little hand in mine and noël's wondering honey?

i miss papa's meticulous dribbling of white truffle oil
on the mouse traps manchego, before going up to the attic
{the field mice should at least have a good last supper!}.
i miss mama's face emerging behind the wall of the hallway at night,
still curious about my day, even after doing nothing but listen to, - & sort in,
- peoples darkness and difficulties since before even the sun was awake.
miss his soulful eyes & her soulful smile.





it's amazing because of just that.
that i even have beloved people in my life,
to miss so much there’s an actual ache,
in the first place.

it is amazing because this city is.
amazing for its markets to get lost in, among fleas & flowers.
amazing for the night life high up in those glass towers,
those with the stunning views and the dizzy drinks.
amazing for the classic british busy local pubs, with logs on the fire,
corduroy pants, - & all the heartfelt darling! 's
amazing for the glass of pinot on a rainy wednesday.

amazing for a family of people, who really are all new to me,
every single one, - but feels strangely familiar below the surface,

with their soft syrup eyes & roaring laughter,
for the discussions, and the differences & similarities.
amazing for the fact that an address really doesn’t matter much.
amazing for that home, so beyond the cliché of it - is in me.

amazing because i can’t even bring myself to tell you everything,

because i think it would overflow then,
- with how romantic it is, for real, when it's right.





and, as so often is, when i’ve collected the jumble of thoughts,
when i’ve written them down here. when i share them,
- then they become increasingly clear to me.
only the most important things are left, after it's all allowed to take up space.
the most important thing? paradise. it’s right here. right among us.
or as one of my favorite sentences reads out;

‘you have your brush,
you have your colors,
you paint the paradise,
then in you go.’



and the snake?
well, no paradise without one.
it hides gold. and love,


h













11.27.2014

LOOKBOOK | MOONCHILD







it just has to be | debussy's Clair de Lune :




jag saknar, mycket, Er & min värld i världen här inne,
- & ville därför åtminstone titta in och dela med mig av lite glimtar in i
vad det egentligen är jag håller på med. en del av det i alla fall. 
det är bilder för love warriors vinter serie moon child.
det är kimonos och kaftaner, kalender & krigare.
det är överdosering av kyld pinot grigio i ångande skumbad.
det är lyxen att få vara de där enda försökskaninerna
fantastiska LW moon child botanicals
någonsin kommer att komma i närheten av.

för mig bär de här bilderna viskningar & hemligheter,
minnen & musik, passion & förverkligande, hopp & övertygelse.
och så rysningar in emellan just därför,
- för att allt det där ens får plats i det jag gör som arbete.
som jag älskar det jag arbetar med !









om Ni vill ha mer kan Ni kika in hos love warriors
där hela lilla vinterkollektionen just lanserades..


vi ses snart med mer av vad jag håller på med.
och så 
kärlek,


h





wardrobe | LW Moon Child lace kimono in crescent moon & dark moon |
golden arrows flashtat by flash tattoos | favorite seamless tupelo honey top : free people
stills | LW Moon Child Botanicals | room fragrance | scrubs & masks |
LW Moon Child lace caftan in desert sand | sea treasures in glass dome
balinese toki toki candle holder doubles as jewellery carrier
models | selfportraits | girl with gold lined skin : lina lindholm
locations | puglia, italy | home / styling : sara n bergman
tech specs | canon eos 5d mark II / canon ef 50mm 1:1.4
thank you | baby sister e for clicking the shutter on me

© hannah lemholt photography / love warriors








//



i miss, so much, you lovely people & my world in the world in here,
and had to at least come by and share a little glimpse into
what it is i'm actually doing. some of it, anyway.
this is some of my work for love warriors, - & their winter launch moonchild.
kimonos and kaftans, the photo art calendar & warriors on craft paper bags,
treasures from the sea & earth, traditional balinese meet scandinavian.
in between i’ve been overdosing on chilled pinot grigio in steamy bubble baths.
it is such a luxury to be the only kind of guinea pig that the 
LW Moonchild botanicals will ever use.

for me, these photos carry whispers and secrets,
memories & music, passion and fulfillment, hope and conviction.
and then; shivers of pleasure in between, just because of all that,
for the fact that all of that even fit in to what i do for a living.
oh, how i love my job !


if you want to see more, head on over to love warriors,
- where the beautiful little winter collection 
just launched..

see you soon, with more of what i’m up to.
and lots of love.



x,

h






11.18.2014

STHLM - LDN | FIELD NOTES









sara har svart japansk tusch på fingrarna, vitt näsdukspapper ur näsan,
blanka ögon och vinterrosor på kinderna.
med pennan i luften, just innan orden, - och ljusbordet som strålar
mjukt ljus upp över ansiktet, har jag aldrig sett henne vackrare.
fast att hon skojar bort det, så är det ändå så.

jag är blek och frusen, med plommonlila naglar.
men lycklig och alldeles varm på insidan.
jag har sorterat bland mina fotografier, lyssnat efter röster, 
valt ut de som har något att säga.

vi för vårt arbete samman. på ljusbordet framträder sara's penna
mot min lins, halvgenomskinligt silat genom smörpapper.
ansikten & händer bär plötsligt ord, tomma vita ark plötsligt datum.
november är mammas vackra händer med spår av äggoljetempera efter
att hon målat, nu med sara's vita krita och ord som känns alldeles
sanna i det här projektet. kalendern vi arbetat fram för LW ’15.








jag flyger till stockholm, tunnhudad genom morgontimmarna.
hjärtat lättar lite när solen går upp över horisonten;
glöder guld över molntäcket & flygplansvingen utanför fönstret.
vi arbetar metodiskt, men i det vanliga kreativa kaoset, under några
disiga dagar. ljuset är fantastiskt vackert grått och världen vit.

jag flyger tillbaka till london, alldeles utmattad i kvällningen.
bagaget är fullt av fotografier och hjärtat av inre bilder som jag vet
kommer få inspirationen att fullkomligt flöda över in i arbetet.
det är natt när vi landar försenade. bakom en grå ull-rock
göms en stor bukett brokiga, bleka kvistrosor och
bakom mörka, glittriga ögon; samma längtan som i mig.
jag är i det där hemma som inte har någon adress.
min tacksamhet vet inga gränser.




kärlek,

h



photos and stacks of field notes : 

note stack n°1 / photo n°1 | styling / home : sara n bergman | 9 of the months from
our project - the LW photo art calendar ’15 : launching this week | pillows
note stack n°2 / photo n°2 | november photo - meraki - from the calendar | etc

note stack n°3 | date sheets from the calendar up on sara’s office wall |
black warrior necklace from LW
photo n°3 | packing christmas gifts | read & see more over on the LW blog
note stack n°4 | january photo from the calendar | etc

thank you | LW team for a beautiful week | m for making me miss home
like never before


© hannah lemholt / love warriors



//



sara's got black japanese ink on her fingers, white paper tissue out the nose,
glossy eyes and winter roses on the cheeks.
with her pen in the air, just before the words - and the light table
glowing up over her face, i’ve never seen her more beautiful.
though she shoos it off, it’s still so.

i’m pale and frozen with plum purple finger nails,
but happy and all warm on the inside.
i’ve sorted thru my photographs, listened for voices,
selected those who has a voice, something to say.

we’ve joined our work together. on the light table sara’s pen
appears against my lens, translucently sieved through waxed paper.
faces and hands suddenly carry words, empty white sheets suddenly hold dates.
november is my mother's beautiful hands with traces of egg oil tempera
from painting, - now with sara's white chalk and words that feel
very true of this project; the fine art calendar we’ve created for LW '15.





i fly to stockholm,  thin skinned through the morning hours.
my heart lightens as the sun rises over the horizon;
glowing gold on the clouds and the airplane wing beyond the window.
we work methodically, but in that ordinary creative chaos, for a few foggy days.
the winter light is an amazingly beautiful grey and the world is white.

i fly back to london, completely exhausted through the evening hours.
my baggage is full of photographs, and my heart of the kind of inner images,
that i know will have inspiration completely overflowing into work.
it is night when we land, delayed. behind a gray wool coat
hides a big bouquet of pale garden roses and behind dark,
gleaming eyes; the same longing as in me.
i'm back at that home which has no address.
my gratitude knows no bounds.


x,

h








11.05.2014

The Lost Scrapbook






27e oktober


vill massor. nästan för mycket. hinner mycket, men inte allt jag vill.
världen tycks, ännu mer så, sedan jag satte ner mina väskor
på den grånande parketten i ett hus här i london, - snurra som en karusell.
någon har tryckt på fast forward där jag som om sitter på en av
de bedagat färgglada hästarna på den gamla karusellen vid sacre cœur.
ansikten, musik, restauranger, säsonger; allt verkar hinna skifta för varje varv runt.
runt, runt & runt igen, i ett nästan vansinnigt tempo.

jag älskar det på det där sättet jag också älskar karuseller, med en
lite hisnande känsla i magen av skräckblandad förtjusning.
så försöker jag vänja mig vid vad jag lärt mig,
att den där vildhästen de försökt tämja,
den de genomborrat och fäst för evigt vid en stav av guld,
den dansar ändå upp & ner och ger folk pirr i magen.
jag är nog både vild och tamtänker jag
när jag ser min reflektion i den enorma marmor-spegeln i badrummet,
som alltid är lite för immig för att få ordning på något.








1a november

m's syster sminkar mitt ansikte till halv sugar skull 
medan mörkret faller över vår lördag och nattens fest väntar.
jag möter min dia de los muertos som reflektion i spegeln, 
den som står lutad mot väggen i sovrummet.
vänder ena sidan till och ser fullkomligt harmlös ut,
om än med håret i en tovig, stor hästsvans.
bara en stressad ros på kinden och snäll, vit spetsklänning.
vänder andra sidan till och ser ut som just döden, doppad i socker.
djupaste svart, renaste vitt och ihåliga illusioner. lite som frida kahlo's spöke,
i blodröd bedagad ros som överlevt hela milda hösten.
den gör mig yr med sin söta doft. 
på höga, svarta klackar säger jag hej då till hösten,
vinkar till vintern och signalerar de som inte längre finns med oss.






  

4e november 

jag fotograferar kimonos som flugits hit från LW,
fingrar förundrat på bomulls-spets och liten ben-måne.
som det kan bli, från skisser till färdigt, med kärlek emellan.
sakerna ligger kvar på golvet sedan, i en ett enda kaos
och jag måste bara arrangera dem i någon slags ordning.
jag tror att jag sorterar mina känslor medan jag 
flyttar och lägger till, tar bort. 

jag överdoserar handkräm i vackra tuber.
hade glömt, igen, hur motsträvig min hud blir på vintern,
som papper som inte vill ha ord på sig. så har det varit här,
jag har skrivit små anteckningar, men inte känt mig klar.
men jag blir ju aldrig klar, tänker jag i dag. 



5e november

så samlar jag ihop några av den här tidens bilder. och orden.
och så får de bilda en hälsning till Er som är här, 
för det tycker jag så mycket om, att vara här en stund med Er.
även och kanske ännu mer när jag vill massor.
nästan för mycket. hinner mycket, men inte allt jag vill.
när livet känns som karusellen vid sacre cœur, på fast forward.




 

medeski, martin & wood | miami gato




vi köper en gammal skrivmaskin, en underwood, för ett
projekt vi påbörjat tillsammans, m & jag. 
när vi trixar med färgbanden blir vi svarta om fingrarna
och mitt hjärta allt djupare rött.

det är den 5e november och det är guy fawkes.
vi ska se fyrverkeri från en bar i sagohögt glastorn
och säkert dricka mer än en drink för mycket.
just nu är jag förälskad i lychee martinis
och medeski, martin & wood.
deras miami gato går på repeat när jag redigerar.


tack för att Ni tar min hand,
delar bedagad karusellhäst med mig en stund.



kärlek,


h




black and whites | rorschach girl 1, 2 & 3 | model : lina lindholm | self-portrait
flatlay | n°1 : new fave lace dress from pins and needles / urban outfitters,
wolf clan shaggy cardi from spell, bones & skulls skull necklace by LW
room | studio bulb from artilleriet, mine and sara's Warriors of the World for LW
sold as fine art prints in the LW online shop and at LW retailers 
typewriter | words i clattered on to a page from beautiful magazine
oak / the nordic journal's current issue - volume two
(photo of stunning helena christensen by olivia frölich)
thank you | for you, m | baby sister e for always
being there, even from a distance 


© hannah lemholt photography 



//





october 27th

i want to do so much. almost too much. manage quite a lot, but not everything i want. 
the world seem, even more so since i put  my bags down on 
the greying parquet in a house here in london, - to be spinning like a carousel. 
someone has also pressed fast forward where i am, as if sitting on one of 
the fading colorful horses, on the old carousel by the sacre cœur.
faces, music, restaurants, seasons; everything seems to have shifted by each new turn. 
round and round and round again, in an almost insane pace. 

i love it in the same way i also love carousels, with a 
somewhat breathtaking feeling of terror mingled delight.
i try to get used to what i’ve learned; that the wild horse they tried to tame, 
the one they’ve transfixed forever by a rod of gold, 
- it still dances up & down, filling peoples bellies with butterflies.
i'm probably both wild and tame, i think to myself when i see
my reflection in the huge marble mounted mirror in the bathroom, 
which is always a bit too misty to really get anything in order. 



november 1st

m's sister paints my face into half of a sugarskull 
as darkness falls over our saturday and the night's party awaits. 
i meet my dia de los muertos reflection in the mirror, 
the one leaning against the wall in the bedroom. 
turning my right side i look absolutely harmless and innocent,
albeit with my hair in a matted big ponytail. 
just a rose on the cheek from rushing and that sweet, white lace dress. 
turning my left side i look like death, just dipped in sugar. 
deepest of black, pure white and hollow illusions.
a bit like frida kahlo's ghost, in blood-red withering rose; a lone
survivor of this mild autumn, making me dizzy with its sweet scent. 
on high black heels, i say goodbye to fall, 
wave to winter and heliograph the ones no longer with us.



november 4th

i shoot kimonos flown here from LW in stockholm.
stroke in wonder the cotton lace and tiny moons made of bone.
what a journey, from sketches to finished, with love in between. 
the things are left on the floor after, all in chaos 
and i just have to arrange them in some kind of order, take their picture.
i think i sort my feelings as i move around, add & take away.

i overdose on hand cream in beautiful tubes. 
i’d forgotten, again, how reluctant my skin gets in wintertime, 
like paper that doesn’t want words written on it. that’s how it’s been here;
i’ve written small notes, untold as it’s all felt unfinished. 
but i’ll never be finished, i think to myself today. 



november 5th

and so i gather some of the photos from this period. and the words. 
and so they form a hello to those of you who are here,
cause i like so much to be here for a while with you. 
also, and perhaps even more so, - when i want to do so much.
almost too much. when i manage quite a lot, but not everything i want. 
when life feels like that carousel by the sacre cœur, on fast forward.

we buy an old typewriter, an underwood, for a project
we’ve started together, m & i. 
when we juggle the ink ribbon, our fingers turn black
and my heart a deepening red.

it's the 5th of november and guy fawkes night.
we'll watch the fireworks from a bar in a fairytale tall glass tower 
and probably have more than one drink too many. 
right now i'm in love with lychee martinis 
and medeski, martin & wood. 
their miami gato is on repeat when i edit. 


thank you for taking my hand, 
sharing faded carousel horse with me for a while.


x,


h



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...