URBAN JUNGLE

en kombination av två dagars 

nedhuggande av högt gräs

{visserligen med jättestor köks-sax och

inte machete} och fullkomlig kollaps i

beduin-tältet {aka baldakinen}, då
myggorna fått surra, fantastiskt nog; 
bäst de vill mot nätet,
~ känner jag mig som lite av en 
urban jungle warrior.
en trött en. med stökigt hår
och ett vilt hjärta. 

jag och talangfulla,
vackra, ~ & kreativa stylisten
marie {MO} har plåtat blomster
och dukning för norska magasinet kk.
utomhus i halv stormstyrka.
med pauser bara av barfota fötter
mot deras magiska vit-mjöliga golv;
lutade till perfektion,
kaffe svart som synden och skratt
till punkten av tårar.

 



kanske är det utmaningen 
som gör tröttheten också. anspänningen.
det är väldigt svårt att fotografera utomhus,
tycker jag. och i synnerhet när molnen
far fram över himlen i vad som känns som
just ljusets hastighet; får det att skifta
mellan skarpt solljus och dov skugga på
mindre än ett kameraklick.

utomhus & mat. 
det är mina två hatkärlekar
när det kommer till fotografering.
så vackrast av allt med ögat,
~ & så svårt att fånga just det man ser,
det man känner & doftar.
vilka är Era största utmaningar, 
Ni som också fotograferar ?



tack för Era fullkomligt
fantastiska kommentarer senast.
som jag skrev till någon, 
det är underbart hur glädjen
liksom går runt av det Ni skriver;
hur den fördubblas
och för mig blir ännu större. 
det är så fint..
tack !


och kärlek,


h

image n°1 | zebra ballet flats | lace longhorns
image n°2 & 3 | at MO’s house | skull candles : any day : here

PLACE TO BE

häromdagen stod jag i köket,
med fönstret öppet 

mot fågelsång & mjuk junivind. 

vatten från kranen så kall att den immar.

mäter kaffe, mäter kardemumma,

vecklar ut lilla oblekta filtret och pang 

slår den ner i mig som en sommarblixt
i vidöppet fält; tacksamheten. 

tårarna rinner sakta, varma

och jag. börjar. skratta. 

mitt i. alldeles för mig själv.

och så måste jag vänta lite med kaffet.

måste gå in i badrummet och se

om jag är kvar i.. en bit. 

om jag ser ut som det morgon-trötta 

yrväder, jag just anat reflektionen 

av i köksfönstret.

det känns som att jag skulle

kunna ha klyvts på mitten, 

som ett murket träd efter ett åskväder. 

ett som blixten hittat.

jag pratar för mig själv. 

ja, det måste erkännas. 

mumlar men herregud. och tack. 

tusen tusen tusen tack.
så plötsligt kom det. så starkt tog
det över hela mig. 

jag inser ju att jag kanske är lite galen

som berättar om det för alla möjliga, såhär.

och att det säkert finns de som tycker

jag är galen, punkt.

men det spelar mig ingen roll.

jag är jag och jag har så fruktansvärt

mycket jag är tacksam för, nu,

nu när jag kan se klart. 

och det känns så viktigt att säga

det också, berätta det också.

dela även det med Er. 

sedan dess har jag åkt longboard

med motor. en sån’ som far iväg 

med ett skutt och i en sån’ jäkla fart

att om man inte böjer på knäna

och slappnar av, då ligger man 

med näsan i asfalten. 

jag trillade inte av. jag hade 

visserligen hjälm och en stadig arm

att hålla i, någon som sprang 

bredvid. men jag gjorde det. jag

flög fram på min barndoms gator, 

mellan parkerade bilar 

och blommande syren. 

sedan dess har jag sprungit ut i havet,
med alla kläderna på 
och kastat mig i. 
till en elvaårings förtjusta skrik 
och en pappa & morfars förvånade 
ansikte ovanför strandrågen. 
för ett barns 

’Du gjorde det, honey!’ 

och ett barn långt inuti.

för en ny lust att förvåna mig själv. 
för tacksamheten i den till synes
enkla, men så svindlande, insikten av att

jag är här nu.

jag är tillbaka. 

’sedan dess’

har musik till sig också.

och så har det mer kärlek,


h

SACRED GEOMETRY

jag drömde i natt att jag stod på ett museum. 

barfota på kallt marmorgolv, 

i en elfenbens-färgad lång spetsklänning

som rörde sig lätt mot mina anklar, 

som om genom en bris från någonstans.

det doftade sten, sådär som i gamla kyrkor,

stearinljus och utbrända tändstickor.

jag stod framför en enorm målning.

nära, nära,

allt var bara färger med flytande gränser

och jag blinkade och blinkade strävt,

det var det enda ljud som hördes.

klipp klipp med trötta ögonlock.

så backade jag sakta bakåt. 

försiktigt i sakta versmått; 

tår sedan häl mot sten. 

den skira klänningen rörde sig sakta, 

från sida till sida med rörelserna. 

som en sån’ där stor klocka

i ett torn, fast ljudlöst. 

det suddiga blev till prickar

med mina steg,

individuella penseldrag och 

den vaga känslan av något

slags sammanhang.

till slut stod jag med fötterna

i en kyss av fladdrade varm sol på golvet,

i skuggmönster av blad från ett träd någonstans,

~ & blurret, prickarna, penseldragen;

den enorma målningen, 

var mitt ansikte.

så är mina nätter nu.

jag drömmer igen. långa & korta drömmar.

men alla med början och slut.. som förr.

som alltid förr. jag har saknat dem, mina drömmar 

och nu är det som att de får plats igen, 

i nätter omsluten av baldakinen

och med doft av blommorna från ängen utanför.

mina dagar nu är arbete,

som flyter in i varandra även dem,

fotograferingar & möten i ett blurr av

måndag och plötsligt fredag. 

men känslan. det inne i mig, som

inte nödvändigtvis syns; mitt inre liv,

det bildar de vackraste mönster 

och har fått betydelse, ett sammanhang.

jag vill bara säga till Er,

Ni som går igenom svåra grejer, 

{jag vet för att Ni skickar mig

de mest vidunderliga mail,

de där med de såriga kanterna}; 

att tro mig. 

tro mig just för att jag precis

kommit ut på andra sidan;

plötsligt stämmer allt. 

plötsligt faller det på plats,

~ & går med perspektiv att se mönster,

och till och med mening, i.

om Du vågar stå ensam när det blåser

utav bara helvete, istället för att

mumla i någon klunga, 

då blir Du starkare. då ser och

hittar Du Dig själv.

det finns en målning någonstans,

i ett museum med svalt marmorgolv

och doft av sten & tändstickor, 

vars blurr av turkos & benvitt, 

gråsvart & blekrosa, 

vars prickar & penseldrag

bildar Ditt ansikte.

och det är inte bara en dröm. 

tror Ni mig ?

kärlek, 

hur som helst,

h

image n°1 | flower of life etching by chad lassin

{the rest of the photos are my own};

image n°2, 3, 6 & 8 | selfies

image n°5 | my old, wise beautiful elephant,

stetson hat, scents & jewelry

image n°6 & 7 | bag : coriumi | silver bracelets : free people,

silver aperture cuff : photojojo, necklace : soul of maïa

 denim : please / cirkus | shell bracelet : bought in bali

etc 

COTTON

den sista tiden har jag känt som att

hela mitt huvud är invirat i, eller möjligtvis

fullt av, ~ bomull. huvudet lite bland

molnen har jag nog alltid haft, 

men nu är det mer en matthet, som 

att där är något som skymmer sikten lite.

det är dagar av solsken och mina pauser är

barfota i kimono & kryddträdgård. 

hjärtat är ganska lätt nu och andningen djup

för det mesta, men den där mattheten..

det blurriga, det är nytt.

en fin sa att

kanske är det nu när det svåra lägger sig,

när Du börjar slappna av.

och kanske är det så. nu när hjärtat är

just lättare och andningen djup;

när jag andas som jag igen och inte

längre ett vi. i spillror,

då kommer tröttheten, sådär som

när man blir sjuk så fort man

får semester. 

  

det har varit en lång process.

till viss del pågår den fortfarande,

fast den har ändrat form, 

~ & en hel del har också tagit form.

kanske är det för att jag inte just

bäddat in det, inte gjort det kantiga mjukare 

med fest eller förälskelse som flykt.

det har jag gjort tidigare när relationer

tagit slut, det är också något jag insett nu,

fast jag inte trodde ’jag var så’.

vad nu det betyder.    

sorg. besvikelse. acceptans.

insikt. förändring.

det tar på krafterna. så kanske kan det 

få vara lite bomull nu, lite matthet.

lite vila. för jag har mjukare kanter nu,

på insidan; mot mig själv. det är 

en av förändringarna. 

 

jag tänker ofta på Er.

Ni som lämnar ord efter Er här,

~ & kanske mest av allt Ni som skickat

mail under den här tiden. 

såriga mail med söndriga, råa kanter. 

jävlar vad Ni är vackra. vet Ni det?

även om många av Er är ansiktslösa för mig, 

~ & även om Ni tillsammans blir mer som

en massa, så är det inte en grå massa. 

den är i regnbågens alla färger 

och jag vet att den leder till en skatt.

äkthet gör det. mod gör det.

tack för Er. 

och mycket kärlek,

h

images from this week;

babysister e has magic hands | for real too

i make fittingly fussy light-butterflies with these 

selfportrait in a window | love my stetson

prints and lace longhorns {a few back in stock at LW}

’the twain’ | soon available as fine art poster at LW

kodak selfie | fira blouse | bloom theory camera strap

& some of the silver bracelets are free people 

etc 

ON CREATIVITY | VOL. 1

för några dagar sedan fick jag ett mail från 

en tjej jag vet att många av Er som 

har instagram hoppas snart börjar blogga.

jag ville dela med mig vidare till Er,

en liten video hon skickade med,

som jag sedan dess ser på om och om igen 

med väldigt jämna mellanrum, 

för att den så precis säger allt

jag känner och känt, allt jag behöver

få höra; om att arbeta kreativt.

just som ira glass säger;

jag önskar att någon hade sagt det här till mig 

så tack, jenny, 

~ för att jag fick höra det här nu, genom Dig. 

och Ni som tvekar, kämpar, stretar på 

med eget kreativt arbete och som inte sett; 

ta Er 1:55 i kloka, vackra minuter ..

ira glass har fått mig att tänka ännu mer 

på kreativt arbete i allmänhet, 

~ & på kreativt frilansarbete i synnerhet. 

på mitt eget kreativa arbete, min kreativitet..

och hur det står till med den.

vad som är viktigt för att det ska fungera. 

det kreativa rummet. för mig handlar

det väldigt mycket om det. 

det är helt avgörande, vågar jag nog säga,

att där jag ska arbeta, där jag ska vara kreativ; 

där måste det vara vackert & inspirerande.

för mig alltså.

och där är vi nog ändå ganska lika ? 

min familj säger att jag alltid har 

arrangerat allt omkring mig, 

ända sedan barndomsrum,

~ & egentligen är bilderna från mina

nu vuxna rum, allra oftast inte 

’stajlade’ för att jag ska fotografera, 

utan det är så det ser ut.

.. sedan stökas det ju till i det där,

mer än lovligt mycket,

speciellt just när det arbetas och rekvistan

yr när allt vänds upp & ner.

och ibland förblir också röran,

för att jag har så bråttom till nästa steg;

till redigering & paketering.

och så klart placeras det ibland saker

annorlunda bara för en bilds skull. till exempel 

balanserar inte längre den där provrörs-vasen 

alls uppe på böckerna.

jag lyssnar än en gång på herr glass,

~ & hur han säger det jag tänkt;

att det allra viktigaste jag kan göra

är att arbeta. att skapa. 

att skapa en mängd arbete. 

det har en annan klok sagt så vackert.

herr picasso; 

“inspiration exists, but it has to find you working.”

vad säger Ni om ira glass, 

~ & vart befinner Ni 

Er med Er kreativitet ?

berätta, berätta, berätta !

kärlek,

h

image n°4 | ottoman : tine k home | old wooden frames : love warriors

image n°5 | dress is vintage from ’dramaten’ | fine art print : by me for love warriors

image n°6 | various private prints | rosary is vintage from toulouse

image n°7 | selfportrait | cowrie shell tee : spell

image n°8 | vintage trolley : slottstallet | glass dome : butiken |

white shell necklaces : love warriors | big shell necklace is vintage from bali |

some of my favorite scents are from astier de villatte & byredo  

etc