3.20.2015

WALK UNAFRAID








jag har haft svårt att hitta orden. inte bara för att få dem att passa här,
utan att få dem att få plats i mig.
vill sortera tankarna som allt annat, göra som en mood board,
där allt har sin plats och de mörka färgerna blir vackra till silverkanterna.
man kan ju bli så oerhört trött på att vara liksom på insidan av sig själv hela tiden.

utöver kärleken, som är ren och spirar, tycktes det mesta mig plötsligt ha förmultnat. 

hårddiskar med år av fotografier klappade ihop, gick visserligen att rädda,
men det var liksom bara grej på grej som brakade samman
eller gick sönder och det var svårt att göra annat än att försöka lappa ihop
och försöka reda i röran. så fick jag plötsligt känslan som kan dyka upp ibland, 
- att allt det här kanske försökte säga mig något.








det kan kännas hur jobbigt som helst att förflytta sig när det är tungt,
att resa sig igen då, att resai alla fall för mig.
men så tror jag ju att livet är vist, att det ger Dig det Du behöver.
så resa var jag tvungen till plötsligt, för en fotografering.
och det kan säkert tyckas vara det allra enklaste i världen,
att få resa till paris, eller bali, eller marrakech. lyxigt därtill.
och det är det allra oftast, mest av allt själsligt, - & speciellt i backspegeln.
men är man tunnhudad är det inte alltid självklart eller enkelt.
 det är det där - jag gör det ändå - som allt handlar om.

av en tillfällighet hittade jag en vacker dovt grålila skrivbok
när jag skulle köpa kaffe och frukt till resan.
på tåget plockade jag upp den och bröt den öppen,
sådär som man måste med nya böcker med oskrivna sidor.
och det fanns en så vacker igenkänning i det där,
jag fyllde den ena skrivboken efter den andra med överdrivet snirklig text,
så snart jag lärt mig skriva som barn och fullkomligt spillde sedan 
tonåringens överdimensionerade känslor ut över sidorna,
så att det rann över kanterna på de där tygklädda, asiatiska dagböckerna
med drakar, - & rött sidenband för att hitta vägen.









bara några få timmar av inre & yttre resande senare var jag
sammanförd med de finaste av tjejer i paris, och våren hade hunnit före.
så blev det dagar av möten och samtal, av fotograferande, av tårar och skratt,
- & jag tror att vi tog igen samtliga tre år vi arbetat ihop, där pauser existerat endast i
form av möjligtvis en stående kaffe och en näve nötter, under dagarna i paris.
vi åt luncher & middagar med michelin stjärna i kanten. vi bodde på slott.
vi sågs åter, uppklädda, efter vars ett långdraget skumbad i drömbadkar,
varav mitt så stort att jag höll på att drunkna vid inte mindre än två tillfällen.

men paris är en alldeles egen historia.
den kommer jag tillbaka till när bilderna är klara.
i dag ville jag mest dela med mig av den där känslan jag fick medan tåget
dundrade fram mellan london och paris. den där känslan som finns in mellan de ord
jag tillslut skrev ner, med överdrivet snirklig text, i den nya skrivboken.
det där att saker måste få gå sönder, måste få förmultna,
- så att det nya kan växa på riktigt. om det ska gå att urskilja ljuset.
det där att rädda, osäkra; det är vi alla ibland.
att det är det där - jag gör det ändå - som allt handlar om.
för mig är det det som är att vandra orädd.









kärlek,


h





self portrait | wolf clan shaggy cardi by spell & the gypsy collective
flat lay | print from the LW photo art calendar '15 by sara & me |
paris card & weekend in paris mini city guide by favourite underwearables |
current obsession is hand creams and mostly now the byredo bal d'afrique one | etc
street | beautiful door and details from the streets of beautiful paris
model | lina dances among the bess nielsen installation of dresses in the atrium of merci
wearing arnhem kimono, fleetwood tee dress & wild ones bells from spell - all from kiss johanna

room | my heavenly bed at chateau de courcelles | thank you for knowing exactly what we needed..
mua & hair | paris / on lina : magic mini jossi madsen
music | R.E.M.’s classic walk unafraid cover by first aid kit 
© hannah lemholt photography





±



i've had a hard time finding the words.

not only to make them fit here, but to get them to fit in me.
been wanting to sort the thoughts, like everything else; make a mood board,
where everything has its place and where the dark is beautiful against silver edges.
one can feel so incredibly tired at times, of being like on the inside of oneself all the time.

other than our love, which is pure and spiring,

it seemed to me suddenly that most else had mouldered.
hard drives with years of photographs collapsed,
and however much they turned out to be retrievable in the end,

it was like thing after thing kept giving out, breaking down.
and it was hard to do much else than trying to patch up, sort out & unravel.
suddenly i got that feeling that may surface occasionally,
- that maybe all of this is trying to tell me something.


-


it can feel so hard to even move when it is heavy like that,
to get up, go out. to go. at least for me.
but i also think that life is wise, that it gives you what you need.
so to go, to travel, i suddenly had to. for a shoot.
and i’m sure it can seem like the easiest thing in the world,
getting to travel to paris, to bali, or to marrakech. a luxury too.
and it is most of the time, most of all mentally & spiritually
- and especially seen in the rearview mirror.
but if you have thin skin it’s not always obvious or easy.

it's that - i’ll do it anyway - that it’s all about.

by chance, i found a pretty, matte notebook in dusted purple

when i was buying coffee and fruit for the trip.
on the train, i picked that book up and forced it open, as you have to
when it comes to those untouched books with unwritten pages.
and there was such a beautiful recognition in that,
as i would fill one book after the other with exaggerated squiggly text,
as soon as i learned to write as a child and then completely pour the 
teen's over-dimensioned feelings out over the pages,
so that it flowed over the edges of those fabric-covered asian diaries
with dragons, - & red satin ribbon leading the way.


-


only a couple of hours of internal & external traveling later i was reunited
with two of the loveliest girls in paris, and spring had arrived just prior.
it turned into days of encounters & conversations, of photography, of tears & laughter,
- & i think we might have made up for three years of working together; 
where breaks consist only of possibly a coffee on the go and a handful of nuts,
during the days in paris, having lunches & dinners in dishes with michelin star trimming.
we stayed at a castle. we met up in the corridors, dressed up,
after each having everlasting bubble baths in bathtubs of dreams,
of which mine so large i almost drowned in, on no less than two occasions.

but paris is a story all of its own.
i’ll come back to it when the photos are finished.
today i wanted mostly to share with you, that feeling i got as the train thundered
between london and paris. that feeling that is now in between the words i
finally wrote down, with exaggerated squiggly text, into the new notebook.
the fact that things need to be broken, need to moulder,
- for the new to grow just right. for it to be possible to distinguish the light.
it is that thing, that afraid, uncertain; is something we all are at times.
but it's that - i’ll do it anyway - that everything is about.
to me that’s what it is to walk unafraid.


with love,


h




  


2.20.2015

SOME SAY LOVE






 



because my dearest friend always sing it to me, in her husky magic voice 



sent fredag eftermiddag körde vi mot brighton och hove.
det var liksom dags att känna på den där platsen som vi lutar oss över
i lägenhetsannonser, lysande emot oss på i-pad'en om kvällarna.
det var redan mörkt när vi kom fram och havet kunde bara anas;
som ett dovt ljud, som en vag doft, som ett eget väsen.
som känslan av att ett möte med någon efterlängtad är nära.
jag blir alldeles svag i knäna, skrattade jag förundrat.
och precis så var det. medan vi svängde runt bilen där på
brunswick square blev jag knäsvag och det kändes i hela mig
att det här, - det här betyder någonting.










och det gjorde det. på flera vis. 
när kvällen föll fann jag att det enorma fönstret i vårt hotellrum
gick att dra upp, - & kliva genom och ut på balkongen, sådär som på film. 
så det gjorde jag. och m efter. där stod vi och gungade i famnen på varandra
och tittade mot havet i mörkret och tystnaden. 
tills m började prata. tills jag blev knäsvag alldeles om igen.
när han gick ner på just, - knä. 
tills jag sa ja.









och så kom det sig att jag nu bär en ring där på fingret.

och så kom det sig att jag plötsligt förstår vad allt det där faktiskt handlar om.
och så kom det sig att vi känner oss som om magnetiskt dragna till
den där platsen, - & nog måste ta och flytta dit. 
och så kom det sig att jag är ungefär konstant knäsvag
sedan förra fredagen.

’somliga säger att kärleken, den är en blomma,
- och du, dess enda frö.
att den är hjärtat så rädd att krossas, att det aldrig lär sig att dansa.
att den är drömmen så rädd att vakna, att den aldrig tar en enda chans.
somliga säger att kärleken, den är den som är så rädd att dö, 
- att den aldrig lär sig att leva.’ *


jag säger att kärleken finns.
att den funnits där hela tiden. 
och att det är allt du behöver veta.


h









//


late on friday afternoon we drove to brighton and hove.

it was sort of time to get a feel for that place that we’re leaning in over
in the shape of flat ads, gleaming against us from the i pad at night.
it was already dark when we arrived and the sea could only be sensed;
as a dull sound, as a vague scent, as an entity on its own.
as the feeling of that the meeting with someone longed-for is near.
my knees just got weak! i laughed in amazement.
and that’s just how it was. as we turned the car around brunswick square,
i was weak in the knees and completely filled up with the feeling that 
this, - this means something.

and it did mean something. in more ways than one.

when the evening fell, i found that the huge window in our hotel room could be
pulled up, - stepped through, - & out on the balcony from, like in the movies.
and so i did. m too. and there we stood, swaying in each others arms,
looking towards the sea in darkness and silence.
until m started talking.
until i became weak in the knees all over again.
until he got down on just that, - one knee.
until i said yes.

and that’s how it came about that i’m now wearing a ring on that finger.

and that’s how it came about that i suddenly understand what all of that is all about.
and that’s how it came about that we feel as if magnetically drawn to
that place, - & probably have to get moving there. 
and that’s how it came about that i'm just
about constantly weak in the knees since last friday.

’some say love, it is a flower,
- & you, its only seed.
it’s the heart afraid of breaking, that never learns to dance.
it’s the dream afraid of waking, that never takes a chance.
it’s the one afraid of dying, that never learns to live.’ *

i say love, it exists.
that it’s been there all along.
and that that’s all you need to know.


h






* ’the rose’ lyrics - bette midler
  






2.13.2015

TRAVELLING SONG










ibland måste det dröjas med att dela mina resor med Er, 
som fantastiska skottland i slutet av förra året,
för att de bilder som tas är del av projekt som komma skall.
det här nya året börjar redan fyllas på med datum & destinationer.
några av dem finns sedan innan i hjärtat och ett är alldeles nytt och okänt för mig.
det är pirrigt och fint det där, att få se så många vackra och spännande platser
i bara farten av det man älskar, - & arbetar med. 

senast var marrakech, som jag gärna vill dela med mig lite mer av,
åtminstone i bilder, för nu väntar om bara en liten stund en annan slags resa. 
en av det kortare slaget, men också det allra bästa.
strax hämtar m och vi ska köra till brighton och stanna över helgen.
känna på den plats där vi funderar på att bo. bara vara.
och jag är inte alls sådär organiserad som mina 'flatlays' ljuger om,
det där är mer en lust i bilder. så jag har inte packat än.
har inte ens kommit ur pyjamasen. men längtar, det gör jag redan. 










kvar dröjer sig lite själ hos en modeskapare jag nu vet lite mer om.
och den underbara känslan i jardin majorelle där i marrakech där hans aska vilar,
- nog det verk av konstnären jacques majorelle jag tycker allra bäst om,
den trädgård han började skapa runt sitt hem & studio på 30-talet
och som senare räddades & ägdes av yves saint laurent & pierre bergé.

kvar dröjer sig orden saint laurent's partner bergé
sa vid begravnings-ceremonin just där i rosenträdgården;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you
and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..


det bär så mycket kärlek,

h



flatlays | all fira s/s 15 except hats, shoes & sunnies (private)
cards from favourite underwearables | golden pineapple from le kiosk
ambra nera room essence from ortigia | golden temporary tats from flash tattoos
shoot | fira s/s15 look book marrakech intense
wardrobe | all fira s/s15
model | lina lindholm mua & hair jossi madsen
location | jardin majorelle & rue yves saint laurent, marrakech
thank you | fira - for getting us to morocco
© hannah lemholt photography





//


sometimes it has to be delayed; me sharing my travels with you,
as with amazing scotland late last year,
since the photographs are to be part of projects to come.
this new year is already filling up with travel dates & destinations.
some of them are ones close to the heart and one is an unfamiliar for me.
it's a tingly treat that, - to get to see so many beautiful and exciting places
in the fly of doing what you love, - & do for a living.

last up was marrakech, that i want to share a little more of, at least in pictures,
cause now, any minute, awaits a different kind of trip.
one of the shorter sort, but also of the very best kind. m's picking me up
and we're going road trippin to brighton & staying the weekend.
for me to get a feel of the place where we may be looking to live. and for us to just be.
and i'm not nearly as organised as my 'flatlays' flat out lie about,
they’re more of a figurative delight for me, packing for real i haven’t even done yet.
i’m not even out of my pyjama. but longing for this trip, - i’m there already.

lingering is the soul of a fashion icon i now know a bit more about,
and the stunning feeling of jardin majorelle in marrakech where his ashes rest,
- probably the work of painter jacques majorelle i like best;
the garden he began to create around his home and studio in the 30's
and who was later saved & owned by yves saint laurent and pierre bergé.

lingering are the words saint laurent's partner bergé
said at the funeral ceremony right there in garden;

.. ’but i also know that i will never forget what i owe you
and that one day i will join you under the moroccan palms’ ..


it carries so much love,


h








2.09.2015

LIGHT SHOW











vaknar med fladdrigt hjärta efter en helg av tallriks-kastande och blomregns-dansande. 
kanske blev det väl mycket vin, ända in i söndagsnatten yrade vi till det.
men som jag skrattat och som jag dansat. och äntligen har jag lärt mig hur man
egentligen ska kasta de där tallrikarna. upp & ner och upp i luften.
två hela och höga travar vita tallrikar gick åt, men nu sitter det i handleden.
allt får gå i desto mjukare tempo i dag. och jag tänker att jag nog ska göra något
jag i stort sett aldrig gör. sluta arbeta tidigt, alldeles strax, göra en stor kopp kardemumma kaffe,
- & sträcka ut mig på en soffa, eller kanske i sängen och bläddra i alla de senast inköpta
fina tidningarna. elle decoration country gör mig glad och stolt, där finns jag med på en sida, 
bland allt obeskrivligt vackert och tryckt på det bästa av papper. 
och apropå elle decoration..











ett jobb en del av Er säkert redan sett, kanske just i någon av elle decoration's publikationer.
fast i gömmorna här finns ju en del bilder som inte visats.
tidig vår 2013 fotade vi detta, i jenny hjalmarson boldsen's underbara hus på råå,
sedan dess har hennes hem bytt skepnad en del och finns att njuta av på instagram.
och så har hon öppnat butik igen. härligt för Er som finns i de krokarna, 
för hon är en fena på det där, fru stilista. nu det där kaffet. och njutandet.


med kärlek, till Er,


h




image n°1 | pyjama is actually a romper, most amazing one at that - from free people
shoot | interior piece for various magazines | stylist / home owner : jenny hjalmarson boldsen
details | some stuff, like that stunning crystal lamp from danish brand design by us,
nagel candleholder modules along with fashion can now be found
in jenny's shop studio stilista | enjoy glimpses of it here 
glad to also be a part of all this beauty with some of my prints that jenny owns;
© hannah lemholt photography




//




i wake up with a fluttery heart after a weekend of smashing plates & dancing in petal rain.
perhaps we had a bit too much wine, all the way into sunday night we swirled around.
but how i’ve laughed and how i’ve danced. and finally, i’ve learned how to
really smash those plates. held upside down and flung up in the air.
two tall stacks of white plates were used up, but now i’ve got it nailed.
everything has a softer pace today. and i think i’ll do something i hardly ever do.
stop work early, any moment, make a great cup of cardamom coffee, stretch out on a sofa, 
or maybe in bed and really enjoy all the beautiful magazines i’ve bought lately.
elle decoration country makes me happy and proud, as my work is there, among the pages,
alongside all that indescribable beauty and printed on the best of paper.
and speaking of elle decoration, these photos are from a piece that some of you
may have already seen, perhaps just there; in one of elle decoration's editions.
i have some photos never published in my stash though.
in the early spring of 2013 we photographed this, jenny hjalmarson boldsen's gorgeous home,
which has, since then, changed form a bit and is to be found on her instagram.
and she has opened a shop again too. completely wonderful for you in
that neck of the woods cause she’s a master of her craft, miss stilista..
now for that coffee. and that enjoyment.

with love,


h







2.04.2015

ETERNAL SUMMER











jag tänker att jag lite låtsas som att det inte alls vore vinter.
jag må ha snökropp men de där vårfåglarna fladdrar vilt i hjärtat
och fötterna är nedkörda i ständig, imaginär, varm sand.
min garderob leker samma lek och där hänger skira underkläder med snäckor,
klänningar gasvävslika som midsommarnatts-spöken och gles-stickade tröjor i brända toner
som ständigt glider av sina bronserade galgar i väntan på axlar av samma ton.
datorn tuggar troget på, - sänder överhettad alla tunga filer; klara fotografier för fira s/s '15.
jag maler kardemumma och överanvänder pressokannan, dricker så mycket kaffe
att jag måste ta mig för pannan till slut. knäckebröd & kaffe. om och om igen.
tänker att jag måste ta mig till matavdelningen på ikea. köpa kalles kaviar.
och så ler jag. lite som en galning, alldeles för mig själv.
så tacksam känner jag mig bara just nu, över livet. det liksom svämmar över.









två minuter efter att den sista bilden här var tagen,
tuggade en av hundarna upp bh'n och så var det med det.
där står en viking med snökropp, i en som om ständigt brunbränd,
vilt diskuterande familj av spartans.
och ler. 


kärlek,

h



shoot | fira look book s/s15 marrakech intense 
wardrobe | all fira s/s15 except hats (private)
model | lina lindholm (my little muse, more beautiful than ever) 
mua & hair | magic mini jossi madsen | make up from dior (amazing is the word!)
flatlay | hat, beautiful gypsy card & crystal stone from sahara was all bought in marrakech |
zanzibar card from favourite underwearables | hand creme bal d'afrique by byredo
thank you | my girls, - you rock and i couldn’t do any of this without you.

© hannah lemholt photography 



//





i think i’m pretending a little bit that it's not winter at all.
i may have a snow-body but those spring birds flutter wildly in my heart
and my feet are constantly run down into imaginary, warm sand.
my closet is playing that same game and on the rail hangs sheer lingerie with shells,
dresses gauzy as midsummer night ghosts & loose knit sweaters in burnt tones;
constantly slipping off their bronzed hangers awaiting shoulders of the same tone.
the computer ploughs on, faithfully, - overheated sending all those heavy files;
folder after folder of photographs for the brand fira's summer look book.
i grind cardamom pods and overuse the french press; drink so much coffee
i have to squeeze my forehead. crisp bread & coffee, over & over,
thinking that i have to get to the ikea food department, - buy swedish 'kalles caviar'.
and i smile. a bit like a mad person, continually & all to myself.
that’s just how grateful i feel about life right now, so much so that it kind of bubble over.


two minutes after the photo seen last here, was taken,
one of the dogs chewed that bra up and that’s that.
there stands this viking in a snow-body, in an as if constantly tanned,
wildly discussing family of spartans.
and smiles.

x,

h






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...